Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. LXXXIII. Ett hugskott af drottning Christina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historiska Bilder.
LXXXIII.
Ett hugskott af drottning Christina.
De sista åren af drottning Christinas regering
uppträdde vid hofvet en yngling, som snart
vann hennes gunst i högsta grad. Det var Clas
Tott. Han var son af den häftige och framfusige,
men tappre Åke Henriksson Tott, som i det preussiska
kriget under Gustaf Adolf utmärkte sig på ett sådant
sätt, att han af konungen framför hela den uppställda
hären blef slagen till riddare. Denne herr Åke hade
icke lätt att vinna det täcka könets tycke. Han
blef först gift med Sigrid Bjelke, med hvilken han
hade sonen Clas, men sedan stod det mycket hårdt för
honom att vinna ett hjerta, tills slutligen Christina
Brahe, yngsta dottren af grefve Abraham och syster
till riksdrotsen, grefve Per den yngre, lät beveka
sig. Ett bland hindren, som dock lät öfvervinna sig,
var hans och fröken Christinas olika stånd. För att
belysa tidsskicket i detta afseende tillåta vi oss att
här anföra följande ur ett bref från herr Åke till
sin blifvande svåger, skrifvet den 18 April 1638 på
Ekolsund:
"Hvad hennes grefliga stånd beträffar" – heter det –
"så hoppas jag, att ingen i vårt fädernesland, man
eller qvinna, skulle, så vidt som jag är en ärlig,
ädel man jemlik och af lika god och urminnes gammal
slägt, som en af de andra, de der af mitt stånd hafva
haft den äran att bli försedde med grefvedöttrar, –
understå sig eller ock bevisa något skäl, hvarför hon
mer än andra grefvedöttrar bör föraktas[1]. Finnes
der nu någon obeskedlig, som af förmätenhet annat
sig företoge, så hoppas jag, att min käre bror
känner mig så länge och väl, att jag af hjertat
har alltid varit curieus om min reputation [2];
mycket mera i ett sådant fall och händelse, må han
försäkra sig, skall jag vara i detta fallet. Men
der som en sådan förändring, som nu många flere ske,
skedde, att ingen grefvedotters stånd, sedan hon hade
gift sig med en riddersman, aktades, hoppas jag,
att min käre bror är så förnuftig, att han mig ej
mera än möjligt pålägger." – Det var en man, hvilken
innehade riksråds- och fältmarskalks värdighet, som
skref på detta sätt till en personligen yngre man,
men som var grefve! –
Sonen Clas var då åtta år gammal. Fadren blef
verkligen gift med grefvinnan Christina, men fick
icke med henne några barn, hvarföre vid hans ett par
år derefter inträffade död Clas fick hela det stora
arfvet odeladt. När han omkring tio år efter fadrens
död uppträdde vid drottning
Christinas hof, väckte han allmänt uppseende genom sitt
sköna och lifliga utseende, sin fransyska belefvenhet,
som han erhållit under sin uppfostran i detta rike,
men framför allt genom sin ovanliga färdighet
i adeliga idrotter. Han blef inom kort hofvets
älskling, och var sjelfskrifven deltagare vid alla
dess förlustelser.
Johan Ekeblad omtalar Clas Tott i sina bref till
fadren, öfverste Christofer Johansson Ekeblad. I ett
af den 10 Dec. 1650 heter det: "förliden söndag var
Hennes Majestäts födelsedag ... Hos H. K.
Höghet[3]
stod bankett samma dag, hvarest båda drottningarne
voro och sedan hela fruntimret och riksens råd
med alla officerare. Der gick mycket präktigt till
... Under taket i stora salen var med granris flätadt
fullt med citroner, pomeranser, granater, äplen och
päron, hvilket tog sig väl ut. Åtta anrättningar buros
på H. Maj:ts bord, der vankades ock allehanda musik,
och lät hon vin springa från kl. 6, då banketten
begynte, till kl. 8 den andra dagen. Om midnattstid
gingo drottningarne från bordet. Man gick då ner i
undra salen för att åskåda ett fyrverkeri, hvilket
varade i tre timmar. Sedan uppfördes ballet på en i
stora salen anordnad teater. "Balletten blef kallad
’le boeuf rotti’ eller: den stekta oxen. Der blef en
stekt oxe, af papp gjord, framlagd, liksom skedde på
torget i kröningen, hvartill allehanda folk kommo att
skära utaf; var helt vackert att se." – På en sedel,
som utan tvifvel innehåller en förteckning öfver de
i balletten deltagande, nämnes Clas Tott som den der
spelade Alexander Magnus.
I ett annat bref af den 29 Juli 1651 heter
det: "Christinæ dag stod ett ringrännande på
Rännarebanan, hvarest H. Maj:t ett pris utsatte,
värderadt för 1000 dukater, som Clas Tott vann. Det
var en ring med en stor diamant uti, infattad i en
lagerkrans."
Men under det den unge och rike ädlingen lyste bland
de första i hofvets lekar och danstillställningar
samt skördade beundrande leenden och vänliga ögonkast,
fanns det äfven andra idrotter vid drottningens hof,
hvari han icke mindre utmärkte sig. Det växte mycket
ogräs under den glänsande ytan vid den snillrika
drottningens hof. Öfversitteri, trätlystnad, afund,
höga spel, väldiga dryckeslag, envig – se der hvad
som i allmänhet utmärkte de unge hofherrarne och icke
minst hennes gunstlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
