Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bogesund. (Med illustration, sid. 105.) - Lifvets schackspel. Av Max. - Från Borneo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1813 i dess park uppgräfd sten upplyser
[1].
Det utbröts då från det gamla Sture- och Wasagodset
Rydboholm, till hvilket det hört från urminnes tid,
är beläget i Östra Ryds socken af Stockholms län och
på ett afstånd af en och en qvart mils sjöväg från
hufvudstaden.
Efter sedan Pehr Brahe den yngre gått till sina
fäder, vandrade Bogesund genom många ägares händer;
tillhörde en tid Hamiltonska slägten, kom derefter
till Lantingshausiska och slutligen genom gifte
till v. Höpkenska, hvarefter denna sednare ätt skref
sig v. Lantingshausen v. Höpken. Den tredje manliga
ättlingen af denna familj är nuvarande ägaren till
Bogesund.
Godsets näst föregående ägare nedlade ofantliga
kostnader på dess förskönande, och det är egentligen
han som gjort det till hvad det nu är, ett af de
ståtligaste herresäten i hufvudstadens grannskap. På
1860-talet lät han nämligen utvidga det förut
oformligt höga boningshuset förmedelst fyra tornlika
utbyggnader, hvilka hvar och en lemnat utrymme åt
flera rum och salar i hvardera af de fem våningarne. I
sammanhang härmed företogos genomgripande förändringar
i afseende på de närmaste omgifningarne, trädgården
och parkerna, hvarjemte fideikommissrätten från gårdar
i ett annat län öfverflyttades på detta gods.
Inga märkligare historiska minnen, annat än dem som
äga sammanhang med åtskilliga af dess ägares namn,
äro förbundna med Bogesund; men dessa ägare hafva
dock genom sammanförda samlingar af flera slag – en
ganska innehållsrik rustkammare och en tafvelsamling,
deraf flera taflor och porträtter med högt konstvärde,
finnas på Bogesund –
ökat intresset af ett besök derstädes. Deremot saknar
icke trakten minnen från äldre tider och minnen af
glömda tilldragelser; sådana förekomma tvärtom
ganska ymnigt, hvilket förhållande belägenheten
vid ett stort segelbart vattendrags utlopp i hafvet
ger en naturlig förklaringsgrund. Denna trakt var
naturligtvis en fördelaktig uppehållsort för vikingar
och äfventyrare; och de omkring de ännu öppna
farlederna och omkring dem, hvilka under tidernas
längd blifvit igenvallade, befintliga grafkullarna
tala nogsamt om fordom timade händelser af allt annat
än fredlig art. – Stockholmarnes passion att under den
vackra årstiden "bo på sommarnöje" har äfven sträckt
sina verkningar till Bogesunds närmaste omgifning och
till en del redan gifvit trakten ett olika utseende
mot hvad den förr haft. Den ena kolonien efter den
andra uppstår, och, i motsats till hvad det heter i
ordspråket, kan man om dem säga att den sista "villan"
alltid är bättre än den första.
På den teckning af Bogesund, som vi (sid. 105)
meddela, och hvilken endast har till syftemål att
framställa sjelfva slottet, icke dess närmare eller
fjermare omgifning, synes öfverst ett litet kors,
som utgör spetsen af den tillbyggnad, hvilken,
fortsättande en större sal i den gamla byggnaden,
nu bildar en kyrka, under hvilken ett grifthvalf är
anordnadt.
Går man uppför slottets fem långa trappor samt ut på
det platta taket till något af tornen, så öfverraskas
man af den vidsträcktaste och genom sin brokighet
mest förvånande utsigt. På tre sidor utbreder sig
en förtjusande tafla med en oändlig blandning af
öar, holmar och vatten, det sednare synligt dels i
öppna fjärdar, dels i insjöar, dels i sjelfva den
stora segelleden med dess rörliga lif och dels i
dessa oräkneliga sund, hvilka liksom silfverband
slingra sig i alla former och riktningar. Längst i
vester afteckna sig ofvan horisonten hufvudstadens
tornspiror, och längst i öster höjer sig Waxholms
mörka fästning och den lilla vänliga staden af samma
namn. Det är å ena sidan nyckeln till hufvudstadens
inlopp, nyckeln till landets dyrbaraste skatt,
dess hufvudstad, som å andra sidan utbreder sina
väldiga husmassor, mellan hvilka pulserar det varma,
verksamma lif, hvaraf verkningarna spörjas i landets
skilda delar; – Waxholm å ena och Stockholm å andra
sidan, det är, teoretiskt taladt, en påminnelse
om den gamla satsen, att man bör vara rustad för
kriget för att kunna njuta fredens välsignelser.
E-g.
Lifvets schackspel.
Två spelare i fejd vid bordet sitta der,
En är en dyster man, den andre yngling är.
Invid den yngres stol den vise vännen står,
Och råder vid hans drag så godt som han förmår.
Men ynglingen ej hör de råd som vännen ger,
Med glädtigt öfvermod han städs åt faran ler.
Försigtig var, min vän, ty annars ofelbart
Förderfvar du ditt spel och tappar alltför snart!
Dock för sitt visa råd har vännen föga tack –
Lättsinnigt är hvart drag. – Den dystre ropar schack!
Omringad öfverallt ... Här fins ej räddning mer!
Matt är han, ynglingen, och sjunker liflös ner.
Den dystre spelaren skall vinna hvarje spel,
Men vinner han för snart är det motståndarns fel.
Den tappar alltid strax, som utaf råd ej lär,
När spelarn vis-à-vis benrangelsmannen är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
