Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jätteträdet. Maximilian Axelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
om Odins korpar och Dag den vises sparf - hviska de
i den gamle jättens öra så många underliga ting. Ty
fåglarna hafva ock sitt tungomål-, du har sjelf så
ofta lyssnat dertill, fastän du icke kunnat tolka
dess betydelse.
En gång bröt fienden in och förhärjade den forna
staden, och när templets helgedom då oskärades af
våld och mord, samt sjelfva ordets tjenare dervid
förblödde i stoftet, då flögo tornets
Och år förgingo, och en annan dag, en bättre, utur
stridens fasor föddes; af blodigt svärd ej land och
folk föröddes, man dignade ej under våldets slag.
Dock menskohjertat är och blir detsamma, ej alltid
friden det inom sig bär; en orosgnista, om än dold,
det när, som, vidrörd, lätt kan upp i lågor flamma.
Flugträdet i Ronneby, tecknadt af C. S. Hallbeck.
fåglar, förskrämda, genom det eldhaf, som böljade fram
öfver ^ brända tomter, bort till sitt jätteträd. De
dignade ned i dess famn och sutto der darrande och
skygga; och det säges att sjelfva det mäktiga trädet
dervid skälfde ända ned i sina djupaste rötter. Men
den förtärande elden nådde det icke-, det stod
der ännu qvar tätt invid stadens rykande ruiner,
och dess samvittne, templet, stod ock på sin fasta
klippgrund orubbadt.
Du gamla jätteträd! Se vid din fot två menskor
mötas^ skapade till bröder, men märk, bur hatets eld
inom dem glöder, hur hvarje blick, hvart ord är fullt
af hot.
Och se der borta, hur förtroligt vandra två andra
varelser, som älska blott och derför klaga öfver
ödets lott, som bjuder dem att skiljas från hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
