Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om fruntimmers klädsel. R. - En ful fisk - Wemdalen. Karl Ekström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
33. För att en ung flicka skall hafva 8mak for
enkelhet, måste hon hafva afsky för kaschmirsschalar
och präktiga pels-varor och det djupaste förakt för
spetsar, juveler och andra dyrbara smycken . . . ända
tills hon fått sig en bra man.
34. Om de göra annorlunda, så få de gå och gälla
för att med passion älska lyx och beröfva sig nöjet
att emottaga dessa prydnader af en makes hand, säger
en författarinna,
35. Den goda smaken fordrar eftertryckligen,
att allt, hvaraf toaletten består, skall vara af den
bästa beskaffenhet.
36. Ingenting kan vara löjligare, än en mycket
vacker toalett med smutsiga strumpor eller en illa
medfaren hatt.
37. Med en enkel, men smakfull klädsel,
hvars alla beståndsdelar äro väl bibehållna och
omsorgsfullt gjorda, kan ett fruntimmer uppträda hvar
som helst.
38. Redan för länge sedan hafva lösbenor och
peruker alldeles kommit ur bruk, och de fruntimmer,
som hafva grått hår, äro icke längre rädda för
att visa det. Detta är ett ofantligt stort och
glädjande framsteg.
39. Att bära peruk är endast tillåtet fruntimmer,
som förlorat sitt hår efter någon sjukdom.
40. En förståndig qvinna följer med moderna,
men utan att öfverdrifva dem och framför allt utan
att gå dem i förväg.
R.
En fiil fisk.
Japanesiska hafvet, som kringflyter det stora öriket
på Asiens östra kust, är ofantligt rikt på hvalar,
sköldpaddor, kräftor, musslor och fiskar. Af de
sednare finnas många arter, som likna dem, hvilka
vistas i de europeiska hafven, men äfven många, som
till den grad afvika från det vanliga fiskutseendet,
att de förefalla som verkliga vidunder. En sådan är
Sadelhujvudet (Pelor filamentosum), som med något
Dess mun liknar flodhästens; hufvudet har endast en
aflägsen likhet med en fisks; ögonen se ut, som om de
vore fastade på skaft, de äro hoptryckta mot hvarandra
och riktade uppåt. Buken är uppsvälld, ryggen mycket
högre än hufvudet, och kroppen öfverallt besatt med
taggar. Om man noga undersöker honom, skall man finna,
att hvarje detalj af kroppen är lika motbjudande,
som fisken i sin helhet. Öfverallt hänga
Sadellmfvudet (Pelor
ökad storlek säkerligen skulle vara det mest oformliga
och skräckinjagande odjur, man någonsin kunde
skåda. Men denna fisk blir icke längre än nio eller
tio tum; han kan således icke injaga fruktan, utan
får åtnöja sig med att förefalla ytterst vedervärdig.
Namnet Sadelhufvud har han fått derför, att hans
hufvud verkligen har en viss likhet med en sadel. Med
ord kan man icke beskrifva detta odjur, emedan det
aldrig skulle taga något slut, om man ville skildra
alla dess taggar, utväxter, bihang, besynnerligheter
och egendomliga fulhet.
mjuka, sladdriga bihang och trådar af olika längd
och form Färgen är i allmänhet gråbrun, med stora
rödaktiga fläckar De undre delarna äro försedda med
flera rader svarta prickar Naturen tyckes, genom
framalstrandet af detta missfoster bland fiskar,
velat visa hur en riktigt w ful fisk w ser ut.
Oaktadt sitt obehagliga utseende är denna fisk dock
mycket eftersökt för köttets läckra smak, hvilket
utgör en ny bekräftelse på den gamla vishetsregeln,
att man »ej skall bedömma hunden efter håren»»,
och han fiskas under hela sommaren i vikarna af
Japanesiska hafvet, men mest i närheten af staden
Nagasaki i Japan.
Herjeådalen är Sveriges fattigaste provins», stod
det förr att läsa i våra geografiska läroböcker,
men ingenting kan vara falskare än ett sådant
påstående. Också visste redan år 1769 den kunnige
och varmhjertade direktören Pehr Schissler, i
sin »Beskrifning om Herjeådahlens Hushållning»,
att kraftigt tillbakavisa ett så orättvist omdöme,
och han säger uttryckligen, att.Herjeådalen är ett
»Land, som genom bättre Lands-cultur, Handel och
Manufactorier, Handtverkerier
och Slöjder, kunde snart blifva ett litet Engeland
innom det stora Sverige». I samma sanna och välvilliga
anda yttrar sig också Abraham Hiilphers i sina
»Samlingar till en beskrifning öfver Norrland», tredje
delen, 1777, således för jemnt hundra år sedan. Han
går så långt i erkännande af Herjeådalens naturliga
resurser, att han, med citerande af Davids Psalm,
65, v. 13, 14, säger, att »De boningar i öknen äro
ock feta, så att de drypa, och högarna äro öfverallt
lustige. Hjordmarken är full med får,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
