Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anekdoter ur vår flottas minnen. G. C. Witt - Vattenfallet Rio Vinagre i Nya Granada, 360 fot högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
sjöofficerarna, att hvarje främmad örlogsman,
som inträdde på hvad de behagade kalla sina haf,
nämnligen Nordsjön, Kanalen och Atlantiska oceanen
till Cap Finisterre, skulle vid möte med dem salutera
engelska flaggan medelst toppseglens strykande. Hade
engelsmännen besvarat helsningen på samma sätt,
kunde deras anspråk möjligen haft någon slags
befogenhet, men så var icke förhållandet, utan de
stolta britterna ville med alla segel i topp passera
de underdånigt helsande. Detta gaf anledning till den
namnkunniga sjöstriden emellan Psilander på skeppet
Öland och åtta engelska örlogsmän, hvilken redan är
omtalad i denna tidskrift (arg. 1876, sid. 204). Men
händelsen med Psilander var icke den första af dylikt
slag. Femtiosju år innan Psilander utkämpade sin
ärofulla strid, hade en eskader under befäl af amiral
Ankarhjelm ettlikar-tadt äfventyr. Eskadern hade i
September år 1646 blifvit utrustad, för att skydda
svenska handelsfartyg och för att ifrån Portugal
afhemta salt.
Sedan Ankarhjelm anlupit Lissabon, der han uppvaktat
konungen och blifvit mycket nådigt emot-tagen,
fortsattes seglingen till S:t Ybes, hvarest skeppen
in-togo sina saltladdningar. Under hemseglingen på
våren 1647 inträffade ett oväntadt äfventyr. Nära ön
Wight mötte man tvänne engelska tredäcksskepp under
befäl af en schout-bynacht (=kontre-amiral), som,
ehuru hans eskader var underlägsen den svenska,
satte i fråga att svenskarna skulle stryka flagg
och toppsegel för Stora Britanniens flagga. Då
Ankarhjelm ej kunde bifalla denna salu t, uppstod en
blodig drabbning, hvar-uti engelska skeppen blefvo
så illa tilltygade, att de måste sacka undan Och
söka hamn i England, under det svenska eskadern med
flaggorna i topp samt hissade och skotade toppsegel
fortsatte sin kurs, men dock ej länge fick vara i
fred för engelsmännen. Sedan svenska skeppen den 3
Maj af en eller annan anledning gått till ankars vid
Calais, . anlände dit fyra engelska tredäcksskepp,
hvilkas befälhafvare fordrade, att ett af de svenska
skeppen skulle medfölja till England såsom underpant,
till dess det blefve kändt, huruvida den engelske
schoutbynachten, hvars skepp lidit så svåra skador
i striden mot svenskarna, hade förlist, hvilket
engelsmännen ansågo troligt. Mot denna eskader
Vattenfallet Rio Vinagre i
(Se Öfver Land och
vågade Ankarhjelm ej inlåta sig i strid, helst som
svenska skeppen af det i S;t Ybes intagna saltet
blifvit så djupt nedlastade, att undra batteriets
kanoner ej kunde begagnas. Skeppet Raphael fick derför
order att medfölja till England, och ankrade vid
Downs, dit af ven’Ankarhjelm med den öfriga eskadern
följde, för att afvakta utgången. Efter några dagar
kom underrättelse från London, att schoutbynachten
med sitt skepp var i behåll, ehuru skeppet förlorat
roder och fockmast, hvarför svenskarna tillätos att
gå till segels.
Stundom använde svenska regeringen den utvägen,
att låta örlogsfartyg segla under handelsflagg,
för att undvika örlogsflaggens strykande vid möte
med en öfverlägsen engelsk styrka. Aren 1755 och
1758, då krigsfartyg afsändes till Medelhafvet för
att skydda svenska handeln, hade cheferna fått sig
föreskrifvet, att-passera Öresund med örlogsflagg, men
nyttja handelsflagg från Skagen till Cap Finisterre,
»så att om engelska örlogsfartyg träffas under tiden,
må han dem först salutera, men till undvikande af
segels strykning, bör han, om väderleken är vacker,
beslå bramseglen, eller i hårdare väder taga in alla
refven i mars-seglen n.
År 1759 hemställde amiralitetskollegium till konungen,
»om icke det vore mindre värdigt för Riket, att
konvoj fartygen, som förr varit brukligt, skulle
passera Kanalen med handelsflagg, och om de icke
nu finge nyttja örlogsflagg och vimpel, samt hellre
försvara sig till sista man, än att af engelsmännen
låta tvinga sig till flaggens strykning; och vore
kollegium öf-vertygadt, att hvarje chef skulle vid
dessa tillfällen fullgöra sin pligt.» Framställningen
bifölls och Örlogstecknen fördes utan att strid
derigenom uppstod. Tjugo år senare, då en beväpnad
neutralitet afslutats emellan de nordiska rikena,
för att skydda deras handel, utrustades i Sverge
en flotta af tio linieskepp och sex fregatter,
af hvilka en del skulle detacheras, för att konvoj
er a handelsfartyg. Då hette det i instruktionen:
»Rikets heder fordrar att aldrig flaggor, vimplar
eller segel i något beväradt fartygs närvaro eller
vid fästningars passerande strykas eller inpalmas.»
Numera kunna dessa helsningsstrider anses tillhöra en
öfvervunnen ståndpunkt på humanitetens långa farled.
Q. C. Witt.
Nya Granada, 860 fot högt. Haf 1879, sia. 18.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
