Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandgatan i Visby. II. C. J. Bergman - Den djerfve diktaren. Egerius - En karolins berättelser om sina öden. Ur efterlemnade anteckningar af A. M. Dahlberg. VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
(väktaregångar?), den ena öfver den andra; till
detta inre rum finnes en rundbågig ingång och midt
emot den en likadan utgång till öfra omgången, dit
en stege leder. I nänmda omgångar ses några större
och mindre skotthål. Öfverst på hvarje sida, lätt
under det i senare tid anbragta tegeltaket, som åt
alla sidor har raka vattenfall, finnas fyra krenåer
eller skottgluggar. – Enligt en gammal sägen, har
tornet fordom haft ett glänsande plåttak, hvaraf
namnet Silfverhättan (silfvermössan)
uppkommit. En annan sägen förmäler, att detta
försvarstorn tillika varit stadens hårdaste fängelse -
en uppgift, som af tredje af delningens egendomliga
inredning synes bekräftad. Denna byggnad skulle
således härstädes hafva varit "tornet", såsom detta
ord med betydelse af fängelse uti medeltidens språk
så ofta förekommer i talesätten "sitta i tornet",
o. s. v. Nyssnämnda sägen tillägger, att de värsta
förbrytarna lågo i bottenhålan bundna på jernhalster
öfver rinnande vatten.
C. J. Bergman.
I>eii djerfve diktaren.
Lur tron I, månne, till spanns det sloge,
^Apollobröder, om en af oss Sig ex officio företoge
En gång att tröska på gammalt boss? Nog mättes,
tänker jag, full hans skäppa, Men det med sådant,
man helst vill släppa, Och alltid vore se’n dess han
trygg Att få af publikum se - dess rygg! Som fiskar
hållas i vatten krya
- Det vållar endast det ständigt nya -, Så finner
läsar’n sitt element,
Der han kan hålla gehöret spändt-, Men kommer detta
hans kraf till korta, Han dåsig blir eller rent af
borta-, Dock - prat! Det hör till ert alfabet, Att
ledsnad publikum mest för tryter, Att ingen straff
löst det budet bryter; - Och hvem, föro öfrigt,
vill fresta det? Ja, hvem? - Åtminstone en jag vet!
- I tanken alla: "Han menar Ca/ns!» -
Allt nog: en viss har den egenhet, Att ut i verlden
han låter vandra,
Som om det skedde af tjenstepligt, Hvar gång ett år
har löst af det andra, Å nyo en och den samma dikt; En
dikt derhos, med en sliten fabel: Hur skönhet tidigt
på jorden dör; Den gamla sträng, som man dallra hör
Allt från Antinous upp till Abel. Till detta kommer,
att auktor strör, En både girig och gifmild fader,
Hvar gång sitt foster till torgs han för, På alla
sidor, ja, snart sagdt, rader, De samma blomster,
de samma blader; Och hvarje gång har han, ej för ty,
Den pretentionen att vara ny! - "Men hur kan publikum
lida saken, Och är kritiken, dess Fylax, vaken?" -
Ett enkelt faktum till svar jag ger: Jag vet ej verk,
som kan mer förbrukas; Långt färre läsare har Homer
- Fast denne läses då ej, han slukas. - Det ges
ej ålder, ej stånd, ej kön, Som ej har funnit den
diktar’n skön . . .
Förstån I än, att jag menar Majus!
Eger in s.
En Icarolins berättelser om &ina öden*.
Ur efterlemnade anteckningar af A. M. Dahlberg.
vni.
Fredligt fältlif. - Möte med dän siarna. -
Fredriksliall. - J?å roten.
(Eftertryck förbjudes.)
5 April 1714 erhöll jag fullmakt som löjtnant vid l
högheterna, emedan prinsessan Ulrika äfven behagade
uppehålla
lilkompaniet af Yesterbottens regemente, som då var
förlagdt i Gefle, men fått order att gå öfver till
Finland. Nu var ej annat att tänka på, än att gripa
till det gamla handtverket igen, och jag inställde mig
vid regementet inom tio dagar, men som dess uppbrott
icke skedde förrän sex veckor efter min ankomst, fick
jag tillfälle göra mig bekant i staden, besynnerligen
uti råd- och handelsmannen Marcus Holftz’ hus,
hvarest jag fattade kärlekstankar för hans dotter,
jungfru Anna Margareta Holftz, och med föräldrarnas
samtycke mig med henne förlofvade, änskönt hon icke
var fylda 14 år. Uppbrottet skedde omsider, och
jag måste lemna min käresta qvar under föräldrarnas
vanliga omsorg. Vid ankomsten till Stockholm blef
läger utstucket på Ladugårdsgärdet för regementet,
hvarest vi kamperade sex till sju veckor, tillika med^
Södermanlands regemente. Under tiden blef transporten
till Finland kontraman-derad, och dessa två tillika
med sex andra regementen samman-slogos att formera ett
läger i Eoslagen, vid och omkring Husby, under befäl
af arfprinsen af Hessen, hvarest vi, kamperade tills
årstiden tvang oss att gå i vinterqvarter, hvilket
för vårt regemente togs i nästgränsande socknar,
der manskapet hos allmogen åtnjöt husmanskost öfver
vintern till fram på sommaren 1715, då lägret åter
sammandrogs under arfprinsens befäl, med högqvarter
på Finsta gård, och som vårt regemente låg närmast
derintill, hade vi den hedern att göra vakt hos
* Se denna tidskrift årgången 1878.
sig hos sin gemål en rund tid, och med sin dyra
och nådiga närvaro gaf denna kampanjen ett präktigt
utseende, emedan hvar och en bemödade sig att göra
figur. Eljest tillbragtes denna sommaren med alla
upptänkliga krigsöfningar och allt som bidrog till att
göra alla färdiga i exercisen, intill dess befallning
gafs att åter gå i vinterqvarter.
År 1716 blef ett rykte utspridt, att vårt regemente
åter skulle gå hem till sitt land. Dervid kom jag
att tänka på min trolofvade fästmö och beslutade att
med det första göra mig till en viss ägare af henne;
begärde derför en månads permission, men fick blott
fjorton dagar, och reste dermed till Gefle, der jag
kom öfverens med mina svärföräldrar, att om söndagen
före Kristi himmelsfärdsdag låta afkunna lysning för
oss till äktenskap alla tre gångerna, och torsdagen
derpå blef jag med min älskeliga, kära hustru af
prosten Scheffer i Gefle samman-vigd, och har Gud
under vår sammanlefnad, utom andra nåde-gåfvor,
välsignat vårt äktenskap med tretton lifsarfvingar,
nio af qvinkön och fyra af mankön.
Åtta dagar efter vigseln måste jag begifva mig’till
regementet igen, emedan min permission var slut,
men som skils-messan efter så nyligen skedd förening
föll oss båda allt för svår, ty resolverade min kära
hustru, som ännu intet fyllt sina sexton år, att följa
mig till kantonerqvarteren, der jag hade den glädjen
att få äga hennes sällskap i sju hela veckor. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
