Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvilket nöje! F. Heurlin - Skåp af ek. L-m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
soldater, dem han ordnar i tvänne fiendtliga härar,
den ena | på den ogemena fägnad, de kunna komma att
bereda framtida
anförd af honom sjelf och den andra af hans skugga.
Opar-
tiskt skiftar han sitt fältherresnilles gåfvor
mellan de båda
krigshärarna, men hur han än ställer till, fogar ödet
det alltid
så, att han sjelf får spela en Alexanders roll,
under det Da-
rius Codomannus’ nederlag är ett intet i jämnförelse
med dem,
som skuggan lider. Men
en skugga kan lida
mycket, mycket mer till
och med, än en per-
sisk storkonung, utan att
krossas, och det är hen-
nes skyldighet att lida,
om hon dermed kan gö-
ra sin herre en glädje.
Och lyckligtvis är detta
här fallet. Segerherren
gnuggar efter hvarje
vunnen batalj händerna
af förtjusning och utro-
par, liksom prosten och
professorn David Munck
af Rosenschöld i verl-
den: »Ja, jag är skapt
till general!»
Men vi säga med en vemodsfull känsla: »Hvilket nöje!»
Andra nöjen finnas dock, som icke äro stort
bättre. Dit hör i främsta rummet denna samlaremani,
som kan hedra en intendent vid ett museum, när
den röjer sig å dragande kall och em-betets vägnar
samt har främjandet af ett kulturmål för ögonen,
men hvilken vanligen förlänar den, som låter fånga
sig deraf, en prägel af ensidighet och tråkighet, ja,
ofta framkallar hos honom en alldeles skef uppfattning
af lifvet och menniskorna, hvilkas värde han är allt
för benägen att mäta efter deras samlareförmåga och
det just i den branch, som hans egen vurm omfattar.
Det går ännu någorlunda för sig att fördraga sådana,
hvilka samla fågelägg, örter och insekter, ty man
kan alltid förutsätta, att åtminstone något af
sådana samlingar, om ej allt, i framtiden kommer
folkundervisningen till godo. Äfven sam-
lare af autografer och
sigiller, liksöm af käppar,
snusdosor och cigarrfodral, böra måhända, oaktadt
de vanligen
äro »konstiga» som sällskapsmenniskor, fördragas
vid tanken
Ritning till ett skåp, af Hugo Hörlin.
(Prisbelönt af Föreningen for IconstslÖjd.)
besökare af Skandinaviskt-etnografiska museum,
der vi skola hoppas, att deras samlingar till sist
hamna. Betänkligare äro de som vurma för frimärken
eller stålpennor, och kanske allra betänkligast
samlarna af knappar, polletter och spelmarker. Ty
det finnes verkligen sådana naturer, för hvilka
samlandet af
dylika föremål utgör lifvets största nöje. Men
hvilket nöje! Tusen gånger hellre må man då sitta i
sin spiselvrå och meta abor-rar ur en träbunke! Ty,
uppriktigt sagdt, hvem vill neka, att det ligger
något tjusande i ett ordentligt napp och att det är en
öfvermåttan delikat känsla, att i sin hand förnimma
de friska stötar, den sprittande fisken gifver,
när han vid det svigtande metspöet befordras upp i
en ljusare och luftigare verld? Deri ligger sjelfva
hemligheten af me-tarens nöje.
»Det är icke sjelfva bränvinet, jag älskar»,
sade en supare, »utan den behagliga klunknin-gen i
flaskhalsen, när jag dricker, det är den, jag finner
så skön.» Så är blotta nappet det mest retande för
metaren, sak samma, om han, som man säger, måste
»lyfta höf-ligt på mössan för katten», för det denne
går miste om andelen af det uteblifna bytet.
Leibnitz har förklarat, att om Gud gifvit honom att
välja mellan sanningen och sanningens sökande, skulle
han föredragit det sistnämnda - och en sann metare
skulle, ställd i valet mellan en redan uppfiskad,
tillagad och på bordet doftande aborre och nöjet att
sjelf få med sitt spö uppdraga en sådan ur djupet,
intet ögonblick tveka att välja det senare. Men vi
för vår del, som icke äro några passionerade fiskare,
skulle icke dröja att sätta oss till bords, och det
kan väl hända, att vi i det samma skickade efter
den till sin metningssport bortskyndande kamraten
ett medlidsamt: »Hvilket nöje!»
F. Heurlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
