Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXI. Per Abraham Örnsköld. Thorer Helsing - Den första snön. A. B. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
gärder i noga öfverensstämmelse med klokhetens och
erfarenhetens bud. Hvart tredje år lät han anställa
ekonomiska syner å alla krono- och skattehemman,
för att kunna utröna följderna af de mått och
steg, som förut vidtagits till jordbrukets
höjande, och resultaten blefvo öfver förväntan
tillfredsställande. Lik en annan Braut-Anund bröt
han bygd öfver allt, hvarest jorden var tjenlig till
odling, och för vinnande af detta sitt storslagna mål
befrämjade han på det ifrigaste hemmans-klyfningar och
utflyttningar från stamhemmanen. Så föranstaltade han,
bland annat, att syner och undersökningar icke kostade
åbon det ringaste, och "denna sista omständighet»,
säger en af hans minnestecknare, biskop Franzén,
»äfvensom det, att landshöfdinge-embetets utslag i
alla mål, som angingo dessa nya företag och anstalter,
genast utan lösen utföllo, bidrogo ganska mycket till
det förtroende, hvarmed allmogen gick sin förträfflige
landshöfdings välgörande afsigter till mö tes n.
Sjelf yttrar Örnsköld, i ett betänkande till
kongl. maj:t rörande utflyttningarna, följande
tänkvärda ord, hvilka vi taga oss friheten återgifva,
erinrande blott om det ovanliga i att på denna tid
få höra så sunda statsekonomiska åsigter uttalas:
»Uppmuntran till nya b jonelag har bort
följa mina anstalter till näringarnas befordran,
förvissad, att den arbetande styrkan på landet
och i städerna aldrig kan blifva för stor, utan
tvärt om förtjenar den arbetande klassen desto
lättare födan, betalar utskylderna och ökar rikets
verkliga inkomster, ju mera den är i tilltagande;
emedan den enes behof gör den andres uppkomst, och
öfverskottsarbetet utgör allmänhetens välmåga.»
Men om Örnsköld med outtröttlig och framgångsrik
ifver arbetade för jordbrukets förbättring och nya
uppodlingar, så var han icke mindre verksam i andra
grenar af landthushållningen, i synnerhet beträffande
linskötseln och linneindustrien, hvilken senare han
efter otroliga ansträngningar lyckades uppbringa till
en fullkomlighet, som äfven utomlands - ja, »ända i
Amerika», säger Franzén - tilldrog sig en smickrande
uppmärksamhet. Konsten att bereda lin och yäfva
var väl redan före Örnskölds ankomstokänd i länet,
synnerligast i Ångermanland, men arbetsmetoderna voro
urgamla och tillverkningen af finare lärfter låg i
allmänhet alldeles nere. Örnsköld lät derför på egen
bekostnad tvänne sakkunnige personer genomresa länet
och meddela allmogen undervisning i rätta sättet
att bereda linet till spanad, och han utverkade hos
manufakturdiskonten reseersättning åt tre andra
undervisare i konsten att förbättra verktygen
för linets »handtering», såsom en minnestecknare
uttrycker sig. I sitt åminnelsetal i Svenska
akademien öfver Örnsköld upplyser biskop Franzén,
att Örnsköld äfven sökte att »utifrån» förskaffa
ett bättre utsäde, »hvarvid likväl honom hände
den harmen,oatt det utländska linfröet befanns vara
odugligt». Inom Ångermanland kröntes Örnskölds arbete
för linnetillverkningens höjande med mycken framgång,
men deremot lyckades det honom icke att i Jemtland
och Medelpad framkalla något nämnvärdt intresse för
denna husslöjd, oaktadt han ensamt inom Jemtland lät
undervisa icke färre än 209 flickor i
Snökristaller.
Se art. "Den första snön11, sid. 38.)
densamma. En naturlig orsak till detta förhållande
är dock att söka i den omständigheten, att de båda
sistnämnda provinserna på långt när icke egna sig
så väl för linodling, som Ångermanland. Också kan
man rättvisligen säga - utan att derför på minsta
vis förringa värdet af Örnskölds bemödanden -
att tillverkningen af finare lärfter ställde sig,
som husslöjd betraktad, så dyr, att den icke kunde
bära sig utan offentligt understöd, och i alla
händelser icke kunde täfla med fabriksindustrien
inom samma område. Hufvudsakligen dessa orsaker bör
man tillskrifva, att, efter Örnskölds afflyttning
från orten, linodlingen och linnetill verkningen i
Norrland år från år af-tagit och i den stund, som är,
kan anses sakna hvarje anmärkningsvärd betydelse.
I sin ifver att lyfta länet till ekonomiskt välstånd
gick Örnsköld ibland något för djerft och egenmäktigt
till väga och framkallade derigenom mer än en gång så
starkt missnöje, att han till och med anklagades
inför riksdagen. I de flesta af dessa fall kommo
dock de anklagande sedermera underfund med, att
örnsköld menat dem väl, om han ock ej alltid
så strängt hållit på formerna, sedan förnuftsskäl
visat sig kraftlösa. Sålunda lät han en gång på
eget ansvar och mot jordägarnas protest nedhugga
den i Eesele socken mellan Ångerman-elfven
och de odlade fälten bibehållna löfskogen, som var
ett gammalt frostnäste. Missnöjet var i början
stort och allmänt, men efteråt fann man åtgärden
riktig och »ännu i dag», säger biskop Franzén,
»är i hela nejden hans minne välsignadt för
denna välgerning bland många andra».
Yid riksdagen år 1769 trakasserades åter örnsköld
af åtskilliga klagande, och fastän dessas ingifna
skrift var affattad i skenbart välvilliga och höfliga
ordalag, låg dock så mycken otacksamhet och så mycket
gift under hela denna manöver, att Örnsköld tröttnade
vid sin verksamhet i Norrland och samma år bytte
plats med landshöfdingen öfver Södermanlands län,
Jeremias Wallen, vid hvilket byte Örnsköld gaf 15,000
plåtar emellan. Bytet blef olyckligt för båda länen,
icke minst för Vesternorrlands.
Flera utmärkelser kommo tid efter annan Örnsköld till
del. Sålunda utnämndes han år 1767 till riddare
af nord-stjerneorden och 1772 till kommendör af
densamma. I fri-herrligt stånd upphöjdes han år 1771.
Örnsköld dog som landshöfding öfver
Södermanland år
1791. I sitt äktenskap med Ulrika Eleonora
Berchner, dotter
af kammarherren Th. Y. Berchner, hade han inga
bröstarfvingar.
Tvänne olika skådepenningar äro slagna till
Örnskölds
minne.
Den ena och större, tillkommen på initiativ och
bekostnad af medborgare i Yesternorrland, bär å
framsidan Örnskölds bröstbild med omskrift: Abraham
Örnsköld, landshöfding. C. ^Y. O. På frånsidan
inom en eklöfskrans: Fostrcvre af näringarna i
Vesternorrland. I exergen: Inbyggarnas erkänsla. 1808.
Den andra är slagen af Svenska akademien år
1832. Framsidan visar Örnskölds bröstbild och
frånsidan en eklöfskrans med åkerbruksemblemer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
