Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lefnadssaga. Viktor Moll - Bilder från Prag. II. A.-E. - Svenska folksägner. Samlade af Herm. Hofberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Och när hon så en dag blef varse tvänne Små magra
armar sträcka sig mot henne Och bedja på sitt egna,
stumma sätt, Tog hennes hjerta åter ut sin rätt.
Och liten pilt, som så fick skydd och hägnad, Blef
hennes själätröst och ögonfägnad Och räddade, hvad
hon från unga da’r Af ljus i blicken ännu ägde qvar.
Men när han vuxit stor och stark, så hände, Att han
för stor och stark en dag sig kände Och gjorde då,
som tusen förr och se’n: Det hjerta, som han fått,
"han gaf igen.
Så satt hon nu en resa till bedragen Uppå sin
lefnadstro, men från den dagen
Kröp hon tillsamman, som en igelkott, Och ut åt alla
håll sköt taggar blott.
Men någon måste hennes hjerta taga: "Yäl finns det
alltid något der att gnaga». Hon sade bittert i en
bitter stund Och gaf så bort det åt en stackars hund.
Det var nu ock ett val, men lyckligt föll det, Ty
troget in i döden han behöll det, Och så fick gummans
hjerta dock till slut Invid ett annat hjerta hvila ut.
Men hvem har lust att hädanefter klandra, Att hund
och gumma lefde för hvarandra Och att de i en verld
af kif och split Sitt kaffe drucko uppå samma bit?
Viktor Moll.
Bilder från
n.
å strandbyggnaden - Framensquai - mellan Karls-och
Fransbroarna, de bägge hufvudförbindelserna öfver
Moldau i Prag, af hvilka den förra finnes återgifven
å sidan 112 i föregående häfte, reser sig ett ganska
egendomligt, i götisk stil hållet torn, hvilket helt
enkelt utgör öfverbyggnaden på en brunn, men hvars
ändamål man på afstånd har svårt att gissa. Tornet
har ock i sjelfva verket en dubbel bestämmelse, ty,
jämte den jiyss nämnda, är det ock ett monument,
egnadt minnet af kejsar Frans I, förmäld med den
märkliga kejsarinnan Maria Theresia. *
Från en åtthörnig underbyggnad, hvilken tillika utgör
vattenbäckenet och prydes af bildstoder, framställande
sinnebilder af konsten, vetenskapen, handeln och
industrien med mera, reser sig tornet, hvars nedre
parti har, så att säga, formen af en baldakin, in
uti hvilken Frans Ls ryttarestaty är placerad.
Denna tornbyggnad, som ^ bär namnet Frans-monumentet,
har sin lilla, egendomliga historia.
Under de politiska rörelser, hvilka i flera af de
europeiska staterna följde på 1848 års revolution i
Frankrike, grepos äfven böhmarna af förhoppningen,
att stunden för deras befri-
else och sjelfständighet omsider var kommen. Utan att
taga hänsyn till de hjelpmedel, medelst Hvilka de
voro i stånd att mot Österrike värna den nyvaknade
frihetstanken, litade de på, att deras goda rätt
skulle bereda dem seger. Denna deras tillit var så
stark, att till exempel invånarna i Prag anmodade sin
berömde bildhuggare Max att uppföra detta monument
till åminnelse af Böhmens gamle nationalkonung Karl
IY, ryktbar derigenom, att han som kejsare år 1356
utfärdade den »gyllne bullan», det tyska rikets
grundlag, och, oaktadt sina många fel och svagheter,
synnerligen ärad i Böhmen, emedan han troget höll
fast vid dess nationella traditioner. Särskildt har
staden Prag honom att tacka för grundandet af sina
högre undervisningsanstalter.
Max började sitt verk. Karl IV skulle framställas
i helfigur och få sin plats i den förut antydda
baldakinen, som läsaren återfinner å teckningen
sid. 141.
Oväntade händelser krossade emellertid snart böhmarnas
frihetsdröm, och konstnären måste i Karl IV:s ställe
uppsätta en ryttarestaty af Frans I. På teckningen
synes endast obetydligt af denna staty. Hela
monumentet är med konstnärlig fulländning hugget
i kalksten. A.-E.
* Frans I, som bland sina barn äfven räknade
Marie Antoinette, den olyckliga drottningen i
Frankrike, föddes 1708 och dog 1765. I egenskap af
österrikisk kejsare kallades han Frans I, men Frans
II som tysk kejsare och, konung af Böhmen och Ungern.
Svenska
Samlade af Herm. Hofberg.
IV.
Itane och drottning HAid/ta.
å den höjd, der Svarteborgs kyrka nu är belägen,
reste sig i forna tider en borg, som beboddes af en
konung Eane och efter honom kallades Raneborg. Ännu
för några år sedan lära spår efter murar varit synliga
i den så kallade Klockehagen vid kyrkvallen, hvilka
sades vara lemningar efter den stolta höfdingaborgen.
Icke långt derifrån bodde på gården Hudt i Tanums
socken en drottning Hudta, vida omtalad för sin
rikedom och fägring, men äfven för sitt manhaftiga
och hårda sinnelag. Hänförd af ryktet om konung Ranes
tapperhet, lät hon erbjuda honom sin hand, den han
äfven mottog. Men kort derefter förälskade han sig i
en annan mö och ångrade den ingångna förbindelsen. När
drottningen, strålande i kunglig skrud och gyllene
krona, med ett talrikt följe bröllopsdagen anlände
till Raneborg, hade brudgummen ridit på jagt och lät
bruden, att hon kunde återvända hem. I den bittra
känslan af skymfad kärlek befallde drottningen sitt
folk storma borgen och förstöra den i grund. Då hon
efter fullbordadt förstörelsevärf åter steg till
häst och betraktade slottets svarta, rykande ruiner,
yttrade hon: "Hittills har du hetat Raneborg, men
hädanefter skall du kallas Svarteborg!» - gaf så
hästen sporrarna och red i fyrsprång derifrån.
I den så kallade "Köpstadsbacken», på vägen till
Tanura, stannade drottningen vid en källa, steg
af hästen och lade sin krona och rustning på en
sten. Derpå lät hon gifva sig en dryck ur källan
och som hon fann vattnet^o^, fick källan namn af
»Godtakällan». Emellertid hade Råiie under jagten
varsnat röken och lågorna från sin brinnande borg;
skyndsamt ilade han hemåt; i Köpstadsbacke träfade han
den fiendtliga brudskaran och då han väl förstod huru
allt tillgått, drog han sitt svärd och klöf hufvudet
på sin tillämnade brud. Vid åsynen deraf begåfvo sig
hennes kämpar på flykten, men upp-hunnos och nedhöggos
på Stenehed, der en af Bohusläns sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
