Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXXII. Nils Rosén von Rosenstein. Axel Krook - Tranan. (Grus cinerea, Bechstein. Ardea Grus, Linné.) W. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
föreläsningar. Ej blott för sin lärdom hade många
att tacka honom, utan äfven för sin välfärd, ty han
var tillika deras hjelpsamme vän.
För sitt höga ansee*nde som läkare kallades han ofta
till hofvet, hvarest han är 1745 blef »af konungen,
det furstliga hofvet och rådet enhälligt utsedd
att uppvakta under kronprinsessans förlossning»,
genom hvilken Gustaf III blef till. Han blef riddare
af Nordstjerne-orden och kureracle en gång Adolf
Fredrik från hufvudvärk genom att ordinera vattnet
vid Loka för honom, hvarför han adlades till Rosén
von Eosenstein, och den tacksamma drottningen ville
å Loka resa honom en minnessten, hvilken dock först
hundra år derefter kom upp.
Rosenstein, som var en ganska vacker karl, hade ett
jämnt och älskligt lynne, men hade han en gång funnit
sitt förtroende sviket af någon, återkom han ej lätt
till denne. Hans valspråk: »sine spinis», som syftade
på hans namn, var ett sannt uttryck för hans hjerta.
Yid hofvet eller hofven var han äfven omtyckt. Sjelfva
den kalla drottningen Sofia Magdalena iakttog mot
arkiatern Rosenstein mindre strängt det afstånd
mellan majestätet och undersåten, som hon annars
ansåg nödigt. Yid hans sista uppvaktning på hofvet,
då han redan bar döden i sitt anlete, tog hon hans
hand och sade med en af medkänsla vek stämma: »Var
viss, att ingen i Svea rike är mera, än jag, bekymrad
om er helsa.»
Rosenstein hade under större delen af sin lefnad
haft god helsa, men på senare åren plågades han af
febrar, fros-sor och njurstenskolik. Han bodde om
vintrarna i Stockholm, om somrarna på Lisjö bruk. .Då
han såg döden nalkas, flyttade han 1773 till Upsala,
der han den 16 Juli samma år gick ur tiden och in i
evigheten. Hans kropp begrofs i Upsala domkyrka.
Gift 1734 med Anna Kristina Hermansson, qvick och fint
bildad, en syster till det bekanta riksrådet, hade han
med henne trenne barn, bland dem sonen Nils, som ock
vann sin berömmelse såsom diplomat och vitter man. Men
då den berömmelsen redan länge skall varda förgäten,
skall hans ädle faders lifsgerning ännu nämnas och
prisas som äfven en välgerning för Svea rikes folk,
hvilket förut skattat så dyrt, ej blott till krigen
med deras blodiga ära, utan ock till okunnighet,
fördommar och råhet, men genom honom inhemtat i stort
de första begreppen om barmhertighet mot lidandet
och om läkarekonstens ^ stora uppgift, då den, väl
kännande att det menskliga medvetandet är, för att
låna en vacker bild af Hvasser, ett genomskärande
återljud af naturens djupa suck öfver förgängelsens
makt, förtröstansfullt i sin egen vanmakt visar hän
på saligheten efter lidandet, på andens lif utöfver
kroppens död, och derpå trodde, och det lärde Nils
Rosén von Rosenstein.
Axel Krook.
Tranan.
cinerea, Bechstein. Ardea G-rus, Linné.)
Jenna fågelart hör till ordningen Mrrfåglar eller
vadare, hvilka i afseende på lefnadssätt och lynne
utgöra en mellanlänk mellan ordningarna lionsfäglar
och simfåglar.
Kärrfåglarnes eller vadarnas hufvudsakliga kännetecken
äro, att de hafva långa (höga), mer eller mingré högt
upp nakna ben, liksom hoptryckt kropp och lång (hög)
hals. De allra flesta äro flyttfåglar och följaktligen
uppehållande sig hos oss endast under våren, sommaren
och början af hösten.
Flockvis, med färre eller flera (tjogtals) i flocken,
kommer tranan till Sverge i slutet af Mars eller
under April och lemnar oss också flockvis i slutet
af Augusti eller under September. Yid både ankomsten
och affärden flyger flocken midt på dagen vanligen
så högt, att man oftast då ej får någon annan notis
om densamma, än genom dess trumpetlika skri.
Om morgnar och aftnar, då tranflocken flyger längre,
ser man den under hitfärden, som alltid sker
från sydvest i rak linie mot nordost, och under b
ortfärden, hvilken alltid försiggår från nordost i
rak linie mot sydvest, intaga eller bilda en bestämd,
alltid likadan, figur, liknande grekiska bokstafven
Y (ypsilon, motsvarande vårt y), hvilken just skall
vara en efterhärmning af tranans flockflygt, som är
ordnad sålunda:
Men i denna figur innehar icke en och samma individ
ständigt enahanda plats i förhållande till de
andra, utan en omflyttning sker emellanåt så, att
den främste, som klyfver luften, flyttar sig in i
dubbelraden, under det att en af de dernäst främste
omedelbart bildar vinkelspetsen och anför flocken. Det
ser härigenom ut, som ville alla tranorna i flocken
dela flygtens mödor och besvär lika sinsemellan,
alldenstund det måste antagas, att flygten är
tröttsammast för den, som är i spetsen och först
klyfver luften ,och i hvilkens »kölvatten» de andra
hafva lättare att taga sig fram.
Emellertid bär det på sådant sätt om våren af
mot norden och om hösten mot södern, allt ifrån
tidigt på morgonen intill och i sena qvällen, då
nattqvarter tages å något sankt, sumpigt ställe
(kärr, mad eller myr), för erhållande af behöflig
hvila och förfriskning, hvarvid den under flygten
och särdeles emot qvällen lifliga konversationen
helt och hållet afstannar: det gälla, genomträngande
skriet höres då icke af. Hvilan tyckes dock inskränka
sig företrädesvis till blott och bart en »promenad i
det gröna», ifall det nämnligen finns något sådant,
hvarunder dagens andra och sista måltid intages,
naturligtvis i .mån af hvad ätbart, som kan kommas
öfver.
På något afstånd ifrån den promenerande flocken stå
alltid några på vakt, hvilka genom varnande skri,
springning och flygt tillkänn agifv a, om någon
misstänkt fara hotar, i hvilket fall hela sällskapet
beger sig af, skriande väldeligen. Men får hvilan
ostörd njutas, så konsummeras, allt efter råd och
lägenhet, dels vegetabiliska födoämnen, såsom stjelkar
och rötter af kärrväxter, våra vanliga sädesslag:
om våren den grönskande bro elden och om hösten det
mognade kornet (ärtor äro mycket begärliga), och dels
animaliska födoämnen, såsom grodor, ödlor, ormar
(ormars gift är i djur- "och menniskobarn alldeles
oskadligt), sniglar, maskar, insekter och fisk.
Om den flygande tranflocken kommer mot ett berg,
hvilket är högre än den höjd, som flocken innehar,
så skrias af alla krafter, under det flockens samtliga
medlemmar oroligt flyga om hvarandra, liksom ängsligt
rådslående om, hvad som kan vara att göra, intill
dess beslutet är fattadt, att den -af-skräckande
bergshöjden icke får lägga hinder i vägen för den en
gång satta kursen: rakt fram, hvarvid hela flocken
flyger spiralformigt uppåt (alldeles som brefdufvan,
då hon först slappes) och sålunda intager den
behöfliga höjden, för att kunna obehindradt passera
öfver berget, om det ock är skyhögt, allt under den
gamla, vanliga, ypsilonska tågordningen.
Tranan håller till här i Sverge från nordligaste
Skåne till ända upp i våra Lappmarker, men talrikast
i vårt lands östra och nordligaste trakter (deraf
hennes flygts riktning vid ankomst och flyttning),
dock alltid å sumpig mark och så långt från våra
boningar, vägar och stigar som möjligt, liksom kände
hon vår svaga sida eller vårt begär att vilja, som det
heter, lägga vantarna på allt, hvad vi komma öfver,
ifrån sanden under våra fötter intill fåglarna öfver
vårt hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
