Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. LXXXXIV. Hedvig Charlotta Nordenflycht. -rn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
ningar i manufaktur v äg, hvilka då böljade vinna
insteg i landet. Den unga flickan, som begynnt grubbla
i religiösa och filosofiska ämnen," fick af denne sin
»Mentor» en fast och vänlig handräckning, som återgaf
henne själslugn. Fadern såg den ungas vetgirighet
och förtroende för sin lärare och kanske fattade den
som en gryende böjelse. På sin dödsbädd kallade han
Tideman till sig och förtrodde honom sin önskan,
att han skulle taga dottern till äkta. Det var på
sommaren 1734 han afled. Faderns vilja framkallade
en häftig strid hos den unga flickan, en strid mellan
barnslig lydnad och motvilja mot den i yttre afseende
styfmoderligt utrustade, tillämnade fästmannen;
hon sjuknade af ansträngning, men kom sig snart och
fattade sitt beslut att lyda. Tre år varade deras,
trolofning, då döden gjorde ett slut på den. »Min
saknad», yttrar skaldinnan, »öfver denna utgång var
så mycket större, som jag tyckte mig nu hafva ingen
lön för min trogna stadighet och det våld, jag gjort
å min böjelse.»
Ett år förgick. Den tjugoåriga flickan, allt-jämnt
betänktpå att vidga sinakunskaper, skulle lära
sig franska grundligt, sedan hon förut fått första
handledningen af en infödd fransman och af sin kusin,
akademiadjunkten Carl Klingen-berg. Yalet föllpå
en ung prest, Jakob Fa-bricius, som någon tid varit
anställd vid franska församlingen i Stockholm. Här
fann hennes eldiga själ den fullaste-ersättning
för hvad hon förlorat: Fabricius förenade det
behagligaste yttre med stor begåfning, liflig känsla
och fint förstånd. Från första ögonblicket funno
de sig som skapade för hvarandra. Men ej förr,
än hon pr of v ät hans tänkesätt, blef den unga
qvinnan hans trolofvade. Mot slägtens vilja in-,
gicks och fortsattes detta förbund, och efter tre
års ståndaktighet, sedan lyckan gynnat fästmannen
med en fördelaktig plats i Karlskrona, fick Hymens
band förena de
älskande. På resan till den nya bosättningsorten gick
större delen af hennes lilla lösörebo förloradt på
sjön-, men hvarken denna eller andra förluster kunde
minska hennes sällhet att äga sitt hjertas utvalde.
Men hennes lycka blef kort! Efter sju månaders
äktenskap sjuknade mannen i hetsig feber. »Jag
märkte», säger hon, »strax min olycksstjerna uppgången
öfver mig. Jag anropade den Evige om ändring. Jag föll
på knä för doktorer och bjöd dem allt, hvad jag ägde,
för min mans lif. Men allt förgäfves! Ingen skötsel,
inga läkemedel, inga tårar - som voro fleres än
mina-kunde ändra det som beslutadt var.» Efter blott
nio dygns sjukdom afled Fabricius i slutet af december
1741, och den unga qvinnan var för andra gången enka,
»Min sorg var obeskriflig», berättar hon. »Alla sinnen
förstördes, och kroppen kastades i yttersta elände,
slag, dånin-gar, många tillstötande sjukdommar,
nattvak och en tankstrid utan hvila voro dock icke
mäktiga att utsläcka ett lif, som var sig sjelft en
odräglig plåga.» Efter elfva veckors sjukdom
Hedvig Charlotta Nordenfiycht.
återvände hon till Stockholm. Otröstlig öfver sin
förlust, som äfven djupt rört alla hennes anhöriga,
fann hon allt umgänge olidligt och valde sin boning
i ett litet torp på Lidingön. »Hela rummet, med
sorgliga målningar utsiradt, vittnade om min saknad-,
och en cymbal med några fåglar voro här de endaste
glädjetecknen. Mina ögon hvilade sällan, och min
harpa spelade idel sorgeqväden.» Ett år uthärdade
hon i denna ensamhet sorg och krämpor-, men en
häftig gikt tvang henne nu till staden tillbaka, för
att undergå läkarebehandling. Sedan dess blef hon,
i följd af fortfarande krämpor, bosatt i Stockholm,
ehuru hon sommartiden gjorde en och annan utflygt. Och
från denna tid är skaldinnan färdig: sorgerna och de
häftiga striderna hade tidigt mognat den unga qvinnan.
Eedan på sitt trettonde år skref hon poesi-,
brefvexlin-gen mellan henne och Fabricius fördes
delvis å vers och med herdedikter-, denne man synes
äfven i andra afseenden hafva inverkat p å. hennes
skaldeutveckling. 1742 utgaf hon »Svenska fruntimrets
klagan vid Ulrice Eleonore graf», och dermed är hennes
offentliga skaldebana öppnad. Det var sannolikt det
smickrande mottagande, som hennes anonymt utgifna
»Den sörjande turturdufvan» (1743) rönte, hvilket,
lika mycket som ett verkligt både yttre och inre
behof, förmådde henne att fortgå, på denna väg-, och
derefter följde i rask vexling det ena skaldeverket
efter det andra, alla på den bekante Lars Salvif
förlag. Särdeles genom en följd poetiska samlingar
»Qvinligt tankespel» för åren 1744 -50 (i fyra häften)
samt genom poemet »Den frälsta Svea» (1746) nådde
hennes skalderykte en sådan höjd, att hon till och med
blef bekant utomlands. Och dock stod hon ännu blott
vid början af sin utveckling-, ty hennes skrifter
för denna period kunna, ehuru framstående, dock ej
på långt när jämn-föras omed dem från en senare tid.
Åter inträffade en ändring i hennes lif, då
Eckleff, en vitter debutant, år 1753 inrättade ett
ordenssamfund, kalladt Tankebyggarne, och hon blef
intagen i detsamma. Bland sällskapets tretiofyra
medlemmar voro ock bröderna Torpa-dius, de nyss
till hufvudstaden anlände Creutz och Gyllenborg
samt fru Nordenflychts ofvan nämnde kusin, Carl
Klin-genberg. Sällskapet, som lär haft grader
och ceremonier, i hvilkas inrättande Eckleff, en
ifrig ordensvurm, var synnerligen verksam, utsatte
dock äfven prisfrågor och verkade ungefär i samma
form, som de utländska (italienska och franska)
vitterhetsakademierna. Innan året hade man fått en
volym vittra skrifter färdig; och med »Våra försök»,
hvars första del under ett par följande år fortsattes
med tvänne andra, kan den nya skolan i vår vitterhet,
den efterdalinska eller, rättare sagdt, den franska,
sägas hafva för första gången fram-trädt. Och bland
dessa unga vitterhetsidkare var fru Nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
