Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I den frie negerns hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Sambo tycktes hafva svårt för att finna något
egentligt svar på en så allmän fråga-, .han tog sig
på sitt ulliga hufvud, flinade godlynt, men ångrade
genast att han gjort det, blef ytterligt förlägen och
slutade med att i ett slags förtviflan upprepa frågan.
»Hvad du begagnar din frihet till, ja!»
»För tusan, till en hel hop saker!»
»En hel hop saker!» återtog min vän med ett torrt
och hånfullt löje. »Ja, jag kan se det ända hit:
du begagnar den till att ge dig till vilde igen,
och det i röda rappet. Säg icke nej! Jag känner,
min själ, negrerna, jag, som lefvat fyrti år ibland
dem! Här inne i stugan har du i något hörn ett
hiskligt afgudabeläte, till hvars ära du super dig
full - som en neger, hvilket icke vill säga litet,
och för resten tillbringar du ditt lif med att sofva
i solen, naken som ett oskäligt djur, i stället för
att arbeta, ,som en annan menniska, och kläda dig,
som det anstår en hederlig medlem af samhället och
en fri medborgare i den stora Unionen. Ty karlen dr
en fri medborgare», upprepade talaren, vändande sig
till mig i en högst uppretad stämning och liksom för
att taga mig till vittne af det han sade; »en fri
medborgare, och valrätt har han med!»
»Nå», fortfor han, efter ett kort afbrott, »hvad gör
du med din röst, då? Du säljer den, gör du, för en
buridt dåliga cigarrer eller en klunk whisky. Du står
i sold hos något hemligt sällskap, under ledning af
någon scalawag eller ccvrpet-lagger, som lofvar dig
sextio tunnland jord och ett par vackra mulåsnor,
med vilkor att du hjelper honom till makten, så att
häri får lägga vantarna på statens egendom.»
Jag visste knappt, hvar jag skulle göra af mig,
så pinsamt föreföll mig hela uppträdet. Emellertid
svarade vår svarte värd med mycket mera lugn, än jag
väntat mig:
»Jag känner igen er, massa Ellis, och ser, att ni
har qvar er gamla vana att tala illa om folk. Men jag
vet, att ni, med er elaka tunga, har ett godt hjerta,
och jag glömmer aldrig, att det var ni, som, innan
vi blefvo fria, frälste mig från piskan på er vän,
mr Johnsons plantage.»
Mr Ellis hade all möda i verlden att se allvarsam ut
och återtog i kärf ton:
»Ja, du har godt minne, och det är just en snygg
historia, du nu påminner mig om. Du hade stulit rom
af din herre, och det var derför, du skulle smaka
piskan. Du var en drinkare, och således är du det
ännu, ty, som ordspråket säger, ’den, som har druckit,
den kommer att dricka’.»
Den arme Sambo slog förvirrad ned ögonen och gjorde
med hufvudet ett tecken åt sin hustru, liksom ville
han säga: Hjelp mig du, min gumma, annars kan jäg
aldrig reda mig ur det här. Hon förstod honom och tog,
fast, som det tycktes, af naturen försynt, utan minsta
tvekan till ordet.
»Jag ser honom dagen igenom», sade hon med en
värdighet, som Öfverraskade mig, »och kan intyga,
att han icke är någon drinkare. Hvarför skulle han
också vara det nu, då han är lycklig? Han hade skäl
till det, då han var slaf och behöfde något att döfva
känslan af sitt elände med. Sambo är icke hedning,
mer än ni är det, mr Ellis, eller den herrn, som
är i sällskap med er-, om han länge varit det, så
är det dens fel, som fordom var hans herre och som
påstod, att de svarta icke äro skapade för att bli
kristna eller lära sig läsa. Yi ha blifvit omvända
af kringresande missionärer; nu ha vi hört, och tro
för visso, att Herren Jesus kommit i verlden för
att frälsa oss fattiga negrer lika väl, som hvita
gentlemän. Yi ha gift oss med hvarann på kristligt
vis, och vår Tommy är döpt, och om Herren så vill,
skola vi göra honom till en god menniska.
»Hvarför icke så godt till en gentleman?» frågade
min följeslagare i gäckande ton.
»Nå ja, hvarför icke äfven det?» återtog helt naivt
negrinnan. »Den här», och hon lade med stolthet handen
på sin makes väldiga skuldra, »den här har hjertat
mera på rätta stället och efterlefver bättre hvad
Jesus lärde, än mången gentleman med hvit hud.»
»Prat!» sade den obeveklige Ellis. »Det der vet man,
hvad man skall tänka om. Yisa nu den här främmande
herrn kabysan och trädgården.»
»Kabysan» var en kammare, så torftig som möjligt,
men snygg och ordentlig. På ett litet bord lågo .en
bibel och några elementarläroböcker.
»Hon har lärt mig läsa», sade Sambo, till svar på
ett frågande ögonkast af Ellis.
»Hvad tjente det dig till?»
»Att skaffa mig kännedom om den gudomliga lagen,
att lära mig så pass mycket, att Tommy icke föraktar
mig, när han ,blir stor och sjelf vet något, och att
förstå hvad en menniska bör förstå, som har att välja
mellan flera herrar, hvilka vilja blifva guvernörer,
senatorer eller deputerade.»
»Jaså, du medger, att du derförut röstat på måfå?»
»Jag har inte röstat alls.»
»Och när tänker du göra det?»
»När jag kan bedömma, hvilken af herrarna på förslaget
kan blifva landet till största nyttan.»
»Du får då vänta länge.»
»Jag väntar så länge det behagar vår Herre.»
Jag var utom mig af förvåning öfver denna så säkra,
naturliga rättskänsla och anmärkte på samma gång i
mitt sinne, att min följeslagare ej längre bibehöll
sin sarkastiska uppsyn. Han vände sig nu till mig
och sade på mitt eget språk: »Är det icke förvånande
att höra en naken vilde tala på sådant sätt? Men för
öfrigt säger då en af våra statsmän: »Behöfver jag
en redig hjerna, så söker jag den under en negers
hufvudsvål; behöfver jag ett godt hjerta, så kan jag
vara viss att.finna det i ett ebenholtsfärgadt bröst.»
Emellertid skall ni icke föreställa er, att alla
svarta äro så beskaffade som den, vi råkat på i dag.»
»Men efter ni erkänner vår kära Sambos moraliska
värde, hvarför dä behandla honom med sådant
öfversitteri?»
»De svarta äro som barn, och det är bäst att hålla
dem litet på afstånd, eljest blifva de för närgångna.»
Som jag, i min egenskap af europé, ej led af samma
fördom, så utbytte jag ett dugtigt handslag med Sambo,
som i öfvermåttet af sin glädje och förlägenhet åter
igen flinade af hjertans grund. Yi gingo nu till
trädgården, som var stor nog att gifva sysselsättning
äfven åt en både flitig och stark karl. Den befanns
vara ganska väl skött. Då jag lyckönskade Sambo till
denna vackra frukt af hans möda, svarade han med en
litet elak sidoblick på min följeslagare:
»Åhja, det vill litet arbete till, i synnerhet när det
gäller att gräfva midt på dagen. Också skulle jag tro,
att en är ursäktad, om en då kläder sig litet lätt i
stället för att styra ut sig i svarta byxor och hvit
väst. Men för öfrigt», tillade han hemlighetsfullt
och med sänkt stämma, beräknad att höras blott af
mig, »-så är det bara sex dagar i veckan, jag ser
ut så här.; om söndagarna, då jag går i kyrkan,
har jag en grå hatt, mycket högre än massa Ellis’
här, en hvit väst och en vacker skjorta, med krage,
som går ända hit!»
»Ända hit" var, att dömma af hans åtbörd, ett stycke
ofvanför örsnibbarna! Denne jätte, som uta-n att
på minsta sätt förhäfva sig lyssnat till de loford,
han fått af sin hustru, talade med ett barns stolthet
om sin stora söndagskrage. För öfrigt tyckte jag mig
märka, att han var mycket svag för två läckerheter,
hvilka vanligen äro negerns förtjusning: sirap och
hvetbröd. Men hvem är fullkomlig?
Ellis medgaf, att trädgården ej föreföll honom så
oäfven, men tillade, att sjelfva husets yttre och
dess omgifningar voro förfärligt vanvårdade. Jätten
svarade helt saktmodigt:
»Tålamod, tålamod, massa Ellis! Savannah byggdes icke
på en dag, och ändå äro de hvita byggmästarna /bra
knipsluga i jämnförelse med en stackars neger. Men det
är icke länge sedan, vi drogos ur träldommens dy, och
vi ha fått börja med det, som var nödvändigast. När
vår Tommy här hunnit blifva karl, och en dugtig karl,
som jag hoppas, då har han bara att fortsätta, hvad
vi börjat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
