Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m. Af J. M. V.-VI. (Åren 1625-1629.) - Bylgjas klagan. C. Ludv. Törnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
om Itoimngens liof, lians res01%
Af J. M.
VI.
(Aren 1625-1629.)
Tyskland hade emellertid Tilly och Wallenstein,
hvilken senare återkommit från Ungern, på
eftersommaren krossat protestanterna och Kristian
lV:s arme, hvarjämte den kejserlige fältherren
besatt Jutland och nu stod hotande vid Östersjöns
kust. Gustaf Adolf ansåg sig derför böra, till
Sveriges säkerhet, understödja Danmark och inblanda
sig i tyska kriget. För den riksdag, som i slutet af
1627 samlades i Stockholm, framställde han derför
faran från de kejserlige och erhöll med anledning
deraf af ständerna ett vilkorligt medgifvande att
deltaga i tyska kriget, om än tills vidare det med
Polen skulle fortsättas. Med Danmark uppkom äfven
till följd af den
jämte många förnäma personer.
(Forts. fr. sid. 323.)
Den 23 April gick konun-
gen rned stor sollennitet i slottskyrkan, sedan han
iklädt sig strumpebandsordens riddareskrud.
Några dagar senare måste han åter ut i polska
kriget. Den 29 April, klockan mellan sju och åtta på
morgonen, afreste han jämte drottningen till Nyhamn,
der flottan väntade på honom. Den l Maj, sedan
drottningen återvändt till Stockholm, lyftes ankar,
men af motvind qvarhölls flottan i skären ända till
den 11, då den slutligen kunde utgå, för att den 15
anlända till Pillau. Derifrån seglade konungen den 19
till Danziger Haupt, hvarest han qvarlåg till den 29,
»Bylgja glad i kalla famnen slöt sin älskling»
. . . (Teckning af C. Larsson; se poemet å föreg,
sida.)
gemensamma faran vänskapligare förhållanden,
än någonsin förut under Gustaf Adolfs regering.
I början af år 1628 kom pfalzgrefven med gemål till
hofvet i Stockholm, för att bevista Carl Baners
bröllop med Kirstin Bjelke. Efter riksdagens slut
skedde å slottet högtidligt riddarslag med dem,
som utmärkt sig i föregående års fälttåg, hvarvid
konungen, med flere, höll orationer samt, härpukorna
rördes och trumpeterna blåstes. På våren gjorde
konungen äfven bröllop för bröderna Per och Nils
Brahe, söner af riksrådet Abraham Brahe, hvilken
förstnämnde gifte sig med Kristina Stenbock och den
senare med Anna Bjelke. j Derom finnes antecknadt,
att bröllopet försiggick den 16 April eller fjerdedag
påsk och hölls i stora rikssalen på slottet (i hörnet
som vette mot Storkyrkan). Konungen hemtade sjelf
brudgummarna i grefve Magnus Brahes hus. I salig
konung Johans våning voro tvänne brudsängar; Per
låg om natten »i kammaren, när man går till venster
hand, och Nils i kammaren åt gröna gången». Söndagen
derefter eller den 20 skedde hemkomstölet i Lunter
Krögares hus vid Jerntorget, hvilket bevistades af
konungen och drottningen,
då han for till Marienburg. Om hans helsotillstånd i
dessa dagar finnes antecknadt, att han den 22 måst
begagna pur-gerande medel och följande dag skulle
låta öppna ådern, samt att han redan några dagar måst
bruka »sodoroficis"; emedan det nu var vår och stor
kroppsrörelse under sommaren tillstundade, syntes
denna preservation högnödig i anseende till kroppens
hetta. Läkarne önskade, att konungen Dunder fjorton
dagar skulle hålla sig inne; men så lång rast unnade
han sig ej.
Emellertid inlopp underrättelse, att Stralsund
belägrades af de kejserlige. Redan förut hade Gustaf
Adolf sändt en eskader till dess understöd; nu sändes
äfven trupper. Den 5 Juni gick konungen med hären
till det gamla lägret vid Dirschau, hvarifrån några
ströftåg verkställdes. Polac-karna hade detta år väl
förskansat sig vid Mewe. Såväl denna omständighet, som
den regniga väderleken och nödvändigheten att iakttaga
utgången af Stralsunds belägring, hindrade konungen
likväl att företaga något afgörande. Den 14 återgick
han med hären till Marienburg och rekognos-cerade
sjelf den 15 ställningen vid Mew från högra Weichsel-
, Familj-Journ, 1881,
43,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
