- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 /
97

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taberg i Småland - En natt på kyrkogården. Af Ova.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Längre ut i Vettern, som en mörk rand, synes den historiskt
märkvärdiga Visingsö. Ännu längre bort skymtar i skugglika
konturer det stolta Omberg. Vester ut upptäckes såsom
ljuspunkter i den saftigt grönskande taflan Bankeryds, Jerstorps
och Sandseryds kyrkors torn. I söder se vi Månsarp, i
sydost Barnarps samt i öster Rogberga och Svartarps kyrkor.
Större egendommar och byar, inbäddade i lummiga, gröna
lunder, framskymta öfverallt i nejden, liksom flera smärre
vattendrag, såsom Tabergsån, Isasjön, Eckern, Skamarn,
Norgöln, Tugöln, Sörgöln, Boryssgöln, Barnarpssjön, Rocksjön,
Munksjön, med flera, att ej å nyo nämna Vettern.

Väljer man bergets Sydvestra sida för nedstigandet, ej
stort mindre mödosamt än vandringen uppåt, ty äfven då
kan det heta, som Gunnar Wennerberg sjunger:

"Usch, hvad buskar, stenar, ris och stubbar!
Trillar ingen kull, så är det tur",

påträffar man något mer än halfvägs en källa, med så starkt
järnbemängdt vatten, att ej ens bergsborna våga dricka deraf.
Hvem vet, hvad denna obemärkta källa innehåller! Kanske
styrka för den svage, rosor för bleka kinder och guld för
den, som en gång leder dess ström ut bland den lidande
menskligheten. __ __

illustration placeholder
Taberg i Småland.
(Efter fotografi.)

*



En natt på kyrkogården.

Af Ova.

t an kunde omöjligen se något uslare ruckel, användt
till menniskoboning, än det, hvari Sven Holm och
hans familj uppslagit sina bopålar. Den ena väggen
lutade inåt och den andra utåt, och i tidens längd hade
stora springor uppkommit mellan de timmer, hvilka en gång
varit sammanfogade, der nu vinden obehindradt kunde fara
ut och in. En af de tre skorstenarna hade redan rasat ned
och de andra båda tycktes färdiga att vilja göra sammaledes
hvilken stund som helst, hvarom de också tycktes rådslå,
der de lutade sig mot hvarandra. Taket hade varit täckt
med torf, hvaraf nu föga eller intet spår kunde upptäckas,
ty under den tid då invånarna ägt höns, hade dessa roat sig
med att krafsa stora hål i taktäckningen, och vinden hade
sedan hjelpt till att bortföra den lösa mullen, så att endast

några halmstrån stucko upp här och der, glada öfver att åter
befinna sig i det fria,

På gården hade fordom äfven funnits några uthus, men
af dessa återstod nu endast ett och annat stycke af väggarna,
hvilka bestått af sten, och några högar deraf lågo spridda
här och der på gården, som äfven en gång för länge sedan
varit stenlagcl, fastän nu endast en och annan sten med
någorlunda beqvämlighet kunde begagnas att sätta foten på
under den tid, då hela den omgifvande planen bildade en
enda gyttjepöl. Vid det ställe, der porten funnits, stod en
liten spetig gran med några gröna grenar i toppen. Så hade
han stått i . många år, utan att ändå blifva större, med ett
omisskänneligt uttryck af vantrefnad, i allo passande för sin
plats. Icke långt från gårdsplanen låg en väderqvarn, hvars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free