Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herre och tjenare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
233
ett bord, der en bonde förut slagit sig ned, eller att låta
en sådan taga plats vid sitt bord. Hans aristokratiska
sjelfkänsla såras ej derigenom, att hans medresande, en fattig
landtman, bjuder honom en cigarrett, ett stycke apelsin eller
en bit bröd, och han försummar lika litet att visa samma
tjenst igen åt äfven den armaste reskamrat, så vida han
ännu är en äkta spanior och ej förlorat de älskvärda,
nationella vanorna i Paris’ kulturskola.
Den spanske grandens folkvänlighet är icke häller
nedsättande för honom sjelf i hans underordnades och
allmänhetens aktning, utan ökar tvärtom vördnaden och
tillgifvenheten för honom. Med hela sin anborna stolthet uppträder
han blott mot sin förman, mot en minister, mot konungen,
ifall någon af dessa vågat antasta hans urgamla privilegier
eller gifvit en örfil åt de former, man är skyldig att iakttaga
mot honom.
Spanioren i dag kan ej mer tillåta sig att hålla en stor
och dyrbar tjenstepersonal, men det verkar utomordentligt
välgörande på åskådaren att se honom umgås med sina
tjenare. Det mellan dem bestående förhållandet är för det
mesta mönstergillt och vänligt; isynnerhet rörande är det
att se barnens tillgifvenhet för de qvinnliga tjenarna och
de sednares för de förra. Spanjorskan - hvem vet ej, att
hon är den ömmaste moder? - anförtror utan bekymmer
sitt barn åt »ama de leche», vore det ock under tiden för
en resa till Philippinerna eller sin på Cuba lefvande gemål;
hon vet, att tjenarinnan skall vårda och vakta barnet, som
sitt eget.
Ännu egendomligare gestaltar sig förhållandet mellan
herrskap och tjenare i Portugal. Till och med i små
hushåll måste flere tjenare finnas, liksom i det gamla Grekland,
och dessa tjenare, framför allt de qvinliga, spela en stor, ja,
man kan säga, en vigtig roll. Ofta nog måste herrskapet
rätta sig efter kokerskans infall. Grunden härtill har man
hufvudsakligen att söka i det starkt utvecklade
sjelfmedvetandet, den kärlek till oafhängighet och den stolthet, som
utmärka portugisiskorna; de pocka på sina menniskorättigheter
med en hänsynslöshet utan många omständigheter, de vilja
blifva behandlade derefter och äro svåra att förmå antaga
tjenst. Alla grofvare husliga arbeten måste också derför
uträttas af galegos (galiciska daglönare).
En portugisisk kokerska hör på visst sätt till familjen.
Att göra henne föreställningar, att på något sätt inskränka
hennes frihet, att af henne fordra arbeten, som hvarje
kokerska hos oss måste åtaga sig, men som i Portugal höra
till galegons verksamhetsområde, skulle genast gifva henne
anledning att lemna sin tjenst. Kokerskan deltager också i
husets bekymmer och inlägger, lika väl som husfrun, sitt ord
i konversationen, hvartill tillfälle alltid lemnas henne
derigenom, att köksdörren vanligen står öppen. Det händer,
att herrskapet blir utan qvällsvard - man dricker vanligen
theet omkring klockan tio - emedan det fallit kokerskan in
att gå till sängs klockan nio. Herrskapet måste alltså vara
förekommande mot tjenaren och alltid söka hålla denne vid
godt lynne.
Förhållandet emellan husbonde och tjenare i Portugal
har någon motsvarighet i Orientens patriarkaliska sed. Äfven
hos muhammedanerna träder ett demokratiskt element oss
till mötes. Låtom oss till exempel träda in i ett
tunesiskt cafe!
På simpla träbänkar sitter der den rike, inhöljd från
hufvud till fot i de dyrbaraste sidenkläder, sida vid sida
med den arme beduinen, hvilkens söndertrasade burnus
knappt kan få namn af klädesplagg. Denna demokratiska
Råbäck på Kinekulle.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
