Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väderleksspådom i äldre och nyare tid. (Efter E. Hoppe.) - Illustration Bilder från Cairo: Åsnedrifvare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
zonen, en vestlig riktning, så att sydvestvinden härstammar
från en sydligare belägen punkt, än sydvinden sjelf, hvars
utgångspunkt är att söka i sydöstlig riktning. Och då inom
polartrakten en orts rörelse är ringare, än en orts hos oss,
samt vid sjelfva nordpolen alls ingen rörelse med hänsyn
till jordaxeln äger rum, så erhåller nordströmmen en
nordostlig riktning, medan den hos oss såsom nordanvind
uppträdande stormen strömmar ned från i nordvest belägna trakter.
Denna erinran är för den skull af nöden, emedan man
vidare måste taga hänsyn till den omständigheten, att luften
städse innehåller en qvantitet vattengas. Den mängd, hon af
densamma kan innehålla, utan att gasen kondenserar sig till
vatten, är åter vid olika värmegrad olika, vid lägre ringare,
än vid högre, men vid samma temperatur konstant. Man kan
alltså relativt bestämma mängden af den för handen varande
vattengasen, i det man undersöker, vid hvilken temperatur
vattengasens förtätning äger rum; denna kallar man
»daggpunkten», det vill säga den temperatur, vid hvilken luften är
»mättad» med vattengas.
Hygrometern har nu till
ändamål att bestämma
denna daggpunkt. Om
luftens temperatur
plötsligt nedtryckes till
daggpunkten, så måste
vattengasen kondensera sig till
vatten, det vill säga, att
det måste regna.
I den varma zonen
kan luften derför
innehålla mer vattengas, än
hos oss; inträder
sydströmmen derifrån i den
tempererade zonen, så
måste den i rörelse
varande luften afkyla
sig och den för handen
varande vattengasen
derpå förtäta sig till regn,
om temperaturen ligger
under den förra
daggpunkten, hvilket
naturligtvis i regeln plägar äga
rum, det vill säga:
sydströmmen medför regn.
Deremot innehåller luften
i nordliga trakter mindre
mängd af vattengas, än
den hon mättad hos oss
besitter, hvarför vid
nord-och nordostvindar
nederbörd sällan förekommer.
Vi hafva redan ofvan sett,
att sydströmmen för oss
ter sig som sydvest-
vind, hvilken, ju längre den blåser, desto mer måste
antaga en riktning mot vester, till följd af jordens
svängning omkring sin axel; inträder derpå också
nordströmmen, så kan densamma antingen vara alldeles motsatt
sydströmmen, då på orten för sammanträffandet skall råda
vindstilla, tills en af de båda får öfverhand, eller komma de
att stöta tillsamman i en vinkel och förena sig till vestlig
eller nordvestlig vind. Hade å andra sidan nordströmmen
varit ursprungligen förherskande, så skulle den uppträda
såsom nord-, resp. nordostvind, för att förena sig med den
inbrytande sydströmmen till ost-, resp. sydostvind. På detta
sätt försiggår sålunda vindens normala vridning från söder
öfver vester till norden och derifrån öfver öster åter till
söder. Vindens omkastning eller oregelbundna vridning måste,
i enlighet dermed, inträda högst sällan och blott då, när
en af de båda strömmarna straxt efter sammanträffandet
drager sig tillbaka, det vill säga: när vestanvinden, som är
sammansatt af en syd- och en nordström, har blåst, och
nordströmmen blir svagare och svagare och slutligen helt och hållet
upphör, då skall vinden kasta om från vestan till sunnan.
Denna vindens lek kan åter ske hastigare, än man här kan
läsa orden.
Af det här om stormarnas lag och luftens vattengashalt
sagda ser man, att det hos oss inträffande regnet och vädrets
karaktär öfver hufvud blott till minsta delen beror af lokala
förhållanden, ja, man kunde mena, att man med tillhjelp af
meddelanden öfver vinden från sydliga och nordliga trakter
måste redan på förhand kunna bestämma vädret. En sådan
bestämning skulle dock förutsätta en tämligen likartad
väderlek för en stor del af jorden; och om också detta här och
der är fallet, så att ett så kalladt landsregn plägar vara
utbredt öfver ett helt land,
resp. en provins, så
låter det dock ej förneka
sig, att lokala
förhållanden äro vigtiga
medspelare. Så äro i
synnerhet större höjdsträckor
och utbredda skogar
betydande , väderbehållare,
der skilnaden mellan
luftens uppvärmning och
afkylning är ju
närmare jorden desto
kännbarare. Vid bergen
upplösa sig molnen derför
hällre i regn, dimman blir
tätare och nederbörden
öfver hufvud mera
betydande, än på slätten.
Äfven större
vattenmassor kunna förläna
sin omgifning en lokal
väderlekskaraktär genom
en rikare utveckling af
vattengas; likväl tillmäter
man i dagliga lifvet denna
omständighet en mycket
för stor betydelse. Ty
ehuru luftens
vattengashalt är större öfver ett haf,
än öfver Sahara, så aktar
man för litet derpå, att
densamma mestadels
uppgår i dimma, och dimma
håller man vanligtvis ej
för regn. Önskar man
derför en väderförutsägelse,
så blir det i sjelfva verket nödvändigt, att man på telegrafisk väg
erhåller meddelanden öfver vinden och luftens
fuktighetsförhållanden från ett större område och hufvudsakligen från sydvestligt
och nordostligt belägna punkter. Då skall en tänkande man, om
han tager hänsyn till lokala förhållanden, hvilkas inverkan
väsendtligen låter studera sig genom långvariga iakttagelser,
visserligen kunna säga något positivt om vädrets karaktär
inom de närmaste tjugufyra timmarna. - Betraktar man nu
de sista tio årens väderförutsägelser, såsom de olika
iakttagarna afgifvit dem, så blir visserligen mycket öfrigt att
önska; dock får man hoppas, att en på dessa grundvalar
framskridande forskning skall genom framgången uppläras,
om också vissheten svårligen skall uppnås.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
