Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m. Af J. M. (Året 1632.) (Forts. från sid. 19.)
- Banan och Strelitzia. (Se teckningen å följande sida.)
- Otur med tjenare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen ofördröjligen med posten och allenast eskorterad
af en ringa trupp ryttare till Munchen, för att inhemta
närmare underrättelser samt, då nyssnämnda nyheter bekräftade
sig, de sista dagarna af Maj derifrån tillbaka till
Donau-werth, dit äfven Baners trupper fingo draga, hvarigenom
Bajern utrymdes. Den 4 Juni uppbröt Gustaf Adolf med sin
hufvudstyrka från sistnämnda stad och inträffade den 8 vid
Furth, der han å nyo stannade några dagar, för att inhemta
underrättelser om fienden. Den 9 besökte han personligen
Nurnberg och bevistade den 10 gudstjensten i S:t
Lorenz-kyrkan, hvarpå han åter for ut till lägret. Förstnämnda
dag skref han till Oxenstierna, att han förnummit, det
drottningen kommit till Ulm, der hon likväl var fjärmar e från
honom än förut-, nu kunde hon likväl ej få komma till honom,
hvarför kansleren skulle försöka ställa henne till freds och
lofva, att deras sammanträffande, utan ytterligare påminnelser
från hennes sida, skulle ske, när tiden och lägenheten det
medgaf ve.
I förhoppning att kunna öfverfalla bajrarna, innan deras
förening med Wallenstein vid Eger, uppbröt Gustaf Adolf den
12 Juni österut från Furth och tågade förbi Nurnberg till
Sulzbach, der han följande dag inträffade. Som bajrarna
likväl redan hunnit förbi, stannade han till den 16 i Sulzbach,
hvarifrån han drog sig tillbaka till Hersbruck, der han låg till
den 20. För att vid Nurnberg kunna möta fiendens förenade
styrka, afsände han den 17 bud till alla sina generaler att
med hvar sin afdelning komma honom till hjelp från
Tysklands olika delar. Bland andra skulle äfven Oxenstierna
komma från Rhein och under tiden låta drottningen begifva
sig till Wurzburg, der likväl fartyg städse borde hållas i
beredskap för att återföra henne till Frankfurth, om
Pappenheim oförmodadt skulle visa sig i trakten. Tills vidare fick
drottningen emellertid återresa från Ulm till Mainz, der man
finner henne i Juli. Som man ser, började drottningens
närvaro på krigsteatern, vid krigshändelsernas raskare gång,
blifva ganska besvärlig.
När den förenade fiendtliga hären med mer än dubbel
öfvermakt nalkades, gick Gustaf Adolf den 21 och 22 Juni
tillbaka till Nurnberg, der han inneslöt sig i ett väl befästadt
läger, för att afvakta de väntade förstärkningarna.
Wallenstein drog sig långsamt söder om staden och intog, i
början af Juli, vester om densamma, ett annat förskansadt
läger, hvarifrån han kunde hindra förstärkningarnas
framkomst.
*
Banan och Strelitzia.
(Se teckningen å följande sida.)
Der palmernas höga, sirliga kronor vaja, finna vi äfven
bananerna. Tillhörande familjen Musacese, är bananen
eller, som den också namnes, pisangen eller platanen en
monokotyledon ur gruppen Scitaminese. Om den också i höghet ej
kan mäta sig med den smidiga palmen, så fäster den dock
våra blickar vid sig genom sin yppiga växt och sina tio fot
långa och två fot breda, afrundade blad, hvilka uppskjuta
från ända till femton fot höga, armstjocka bladskaft. I mjuka
bågar böja sig deras saftigt gröna, gråstrimmiga ytor öfver
marken, och ur deras midt framträder den nedåtböjda,
liksom af sina kranssittande blommors eller gyldene frukters
mängd nedtyngda blomkolfven, som afslutas med en massa
af outvecklade blommor och blomhölster. Stammen, som är
en fot i genomskärning (vi skildra här, liksom ofvan, fällt
utvecklade exemplar af den fååriga växten), är betäckt med
resterna af vissnade blad och uppfylld af en vattenlik saft.
Frukterna, om hvilka mer nedanför, kunna uppnå en längd
af en fot. Efter deras mognad dör stammen bort, men
rötterna hafva då redan utsändt nya skott, hvilka tillväxa
med otrolig hastighet och snart lemna nya frukter.
Bananen härstammar förmodligen från Ostindien, der den
redan för århundraden sedan odlades i talrika afarter.
Derifrån har den spridt sig öfver alla tropiska länder.
Afarter-nas antal är nu så stort, att man på Philippinerna allena
har särskildt namngifvit sjutio. Också är ingenting lättare,
än att vidmakthålla en bananplantage. Sedan frukterna
blifvit inbergade, nedhugges stammen,-på det att de nya skotten
må bättre utveckla sig. Ofta äro dessa vid den tiden nästan
lika höga som moderplantan och bära efter få månader frukt.
Planterar man deremot ett skott, kan man få vänta öfver
ett år, innan frukt visar sig. Hvarje stam gifver på ofvan
nämnda sätt frukt fyra gånger om året.
Frukterna likna gurkor och hafva tre till sex upphöjda
åsar. De lukta och smaka synnerligen angenämt, ungefär
som gurka med socker. Deras tillredning är högst enkel.
Oftast äter man dem i rått tillstånd, men rostar dem äfven
eller steker dem i smör.
Utom sina sköna frukter har bananen äfven i sina blad
ett högt skattadt material. Hos indianen tjenstgöra de som
bordsduk, tallrik och serviett; dessutom som omslag för de
djur, han steker i upphettade gropar. De användas
derjämnte till parasoll och solfjäder. Sin största betydelse
vinna de dock derigenom, att deras fibrer lemna en
förträfflig hampa (manilahampa).
I våra orangerier spela Musaarterna en stor roll. Deras
kultur fordrar mycket fuktig värme och starkt närande, men
lucker jordmån, bestående af sand, gödsel och mylla. På
kalijord i lämpligt klimat frodas de dock yppigast.
Till samma familj som Musaceae höra äfven Uraniacese,
som i Ravenala Strelitzia hafva en af sina representanter,
afbildad till venster på teckningen, och dertill en, som på
grund af sina sköna former och sin praktfulla blomvippa hör
till våra orangeriers stoltaste prydnader. "Måhända uppnå
Scitamineerna", säger Humboldt, ni sist nämnda slägte sin
högsta fägring, ty i det förenar sig bananens stambyggnad
och bladform med orchideens stora, präktigt färgade blomma."
*
Otur med tjenare.
arma, unga fru! Gift sedan knappt fyra veckor, ser ni
^*W ett rysligt spöke, som vi äldre, erfarna fruar, ej alltid
^- ^ förstå att förjaga, skymma edert hems solljusa lycka!
"Otur med tjenare", kallar ni det. Ja, ni har rätt! Det
är en olycka, ett lidande att genom alla de tusen små
vedervärdigheter, dåliga tjenare förorsaka, bli störd i den saliga
känslan af huslig lycka, i den poesifulla stämningen, i det
ljufva behag, som det ädla och sköna i lifvet bjuder oss.
Ni fruktar kanske, att det vore en bildad fru ovärdigt
att tala om sådana småsaker. Men huru skulle vi kunna
upprätthålla behaget, ordningen, lugnet i vårt hus och göra
detta till ett hem för äkta, rotfästad lycka, om alla dessa
hundra och åter sinom hundra småsaker, af hvilka det
husliga välbefinnandet beror, med alla sina förutsättningar och
följder icke togos i öfvervägande?
i-iMy Jwuse is my casth» (mitt hus är min borg), säger
engelsmannen. Äfven vi vilja göra våra hus till vår
helgedom, der alla goda andar, ordning, enkelhet, trefnad, kärlek
och lycka må bo-, men dessa goda andar fly, om makan ej
med pligttrohet fyller sin plats, om hon ringaktar den henne
såsom husfru tillkommande verksamheten, om hon anser
kontrollen och öfvervakandet af t j enarna såsom någonting helt
oväsendtligt, Tala, utan fruktan att falla ned i det triviala,
om för mig, huru er unga värdighet som husfru blifvit kränkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0263.html
