Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Banan och Strelitzia. (Se teckningen å följande sida.) - Otur med tjenare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom en försumlig kokerska, huru hon gjort soppan för salt
och låtit steken brännas, huru den stränge herrn i huset,
då han hörde, att ni var uppbragt på Fredrika, förtretad
fördjupade sig i en tidning och derpå harmsen lade bort
densamma med de orden: »under allt detta gräl på tjenarna
kan man inte en gång läsa sin ’ledare’!» Ack, ni, arma,
hade ej en gång hjerta att läsa ledaren för honom! Hvad
vet också en sådan sträng herre om en ung hustrus alla
mödor och omsorger! Följ ni mitt råd, väninna, anförtro
honom allt, edra hemligaste tankar, edra innersta
hjerterörelser, edra djerfvaste framtidsplaner - men aldrig er strid
med tjenarna! Derom vilja nu »skapelsens herrar» en gång
för alla ingenting veta!
Handtverkaren, arbetaren, arbeterskan hafva för sig
bestämd en lärotid, hvarunder de förbereda sig för sitt yrke.
Oförberedd träder dock tjenarinnan inom sin verkningskrets;
mycket fordras af henne - föga har hon lärt. Hafva nu vi
fruar alltid tid, tålamod och skicklighet att uppfostra en
oduglig flicka? I allmänhet fordra
vi full skicklighet och påpasslighet.
Men låtom oss upprigtigt fråga oss
sjelfva: hvarifrån skall den okunniga,
förut tör hända till allvarsam
verksamhet och rätt tidsindelning aldrig
hållna, flickan på en gång få fullt
medvetande om sina åligganden?
Med denna fråga stå vi framför en
klyfta, öfver hvilken en brygga
måste läggas. Yi behöfva
fackkunniga, tjenare och hafva inga
läroanstalter - inga att tala om
i förhållande till det stora hela -
der sådana kunna utbildas. Sjelfva
hafva vi för det mesta hvarken tid
eller tålamod eller kunskap kanske
att utbilda dem. Den ena skicka
vi bort; en annan med ännu större
fel träder i stället. Vi blifva
missnöjda, flickorna ovänliga, slarfviga
och - det är förbi med vårt goda
humör, vår glädje vid hushållet, ty
vi äro ju - skall jag säga
»tyvärr» eller »lyckligtvis» ? - vana
att utfylla vår tid med andra saker,
än just med den enkla
hushållsverksamheten. Huru skola vi nu
lyckas bilda fackkunniga, villiga,
pligttrog:na tjenarinnor? Förslaget
att upprätta hushållsskolor för dem
är redan gammalt men har icke
vunnit någon nämnvärd tillslutning.
I Tyskland är förhållandet
enahanda, och de klagomål, som höras
der, hafva i fullt mått berättigande äfven hos oss. I Berlin
har man sitt Marthastift, i Köln sin diakonissanstalt och i
andra Tysklands städer några likartade inrättningar. Men,
äfven frånsedt det ringa antal flickor, som i sådana skolor
kunna vinna utbildning, erhålla tjenarinnornas religiösa
åsJcM-ning der vanligen en alltför sträng riktning. Hvad skulle ni
till exempel säga, om er kokerska en söndagsförmiddag, då
ni händelsevis fått främmande till middagen, lemnade er utan
hjelp, emedan hon måste gå i kyrkan?
Jag tror, kära väninna, att vi, för att komma ^öfver
dessa svårigheter, först måste verka reformerande på oss
sjelfva. Vilja vi vara husfruar i rätt mening, måste vi taga
oss tid och väpna oss med tålamod, så att vi kunna vägleda
våra tjenarinnor; vi måste gå bristen på respekt och bristen
på ordning hos dem på lifvet; vi skola då också helt säkert
finna, att ej elakhet, utan fastmer brist på undervisning och
vana vid ordning gifva anledning till deras taktlösa uppförande.
»Ja», hör jag er invända, »om jag nu ett års
tid^be-mödat mig att utbilda en passande tjenstflicka, hvem går i
borgen för, att hon sedan ej söker annan tjenst?» Ingen,
min ärade, om det ej lyckats eder att bibringa denna
tjenarinna, hvars lärarinna, rådgifverska och förebild ni under
ett helt år varit, så mycken hängifvenhet, att hon betraktar
det som en lycka att få stanna qvar i ert hus. Väl vet jag,
att det är en konst, en konst, som till och med de mest
bildade fruar mycket för litet öfva, att försäkra sig om
inflytande på de underordnades sinne. Men huru lätt låta dessa
dock oftast ej råda och styra sig, när de veta, att ni ej är
den evigt tadlande, missbelåtna herrskarinnan, som de aldrig
kunna göra till lags, utan det välvilliga förstyret, som har
ett erkännande ord för det rätt utförda, en mild
tillrättavisning för det opassande, och som med varmt hjerta
öfver-vakar deras, liksom det öfriga husfolkets, väl och intresserar
sig for deras framtid! Ja, deri ligger det! Må vi allvarligt
beflita oss om och vänja oss vid att slå en brygga af
menniskokärlek mellan tjenare och husbönder! Deras villiga
tillmötesgående skall för oss oändligt lätta de husliga bestyren.
Vidare har förbättrandet af de
qvinnliga tjenarna en stor folklig
betydelse. Ur den tjenande klassen
komma för det mesta mödrarna
till en stor del af arbetar- och det
lägre handtverkarståndet. Har flickan
såsom tjenarinna lärt sig arbeta
i sitt herrskaps hus, har hon blifvit
hållen till ordning, sparsamhet och
pligttrohet, så öfvergå dessa
egenskaper också en gång, när hon blir
hustru och moder, på man och barn.
Ser ni, så verka vi, medan vi sörja
närmast för oss sjelfva, äfven iör
det allmänna, för folkets väl! När
någon i Napoleon I:s närvaro med
tanken på Frankrike frågade:
»Hvad fattas oss?» svarade han:
»Mödrar!» Må aldrig om vårt
folk på samma fråga med sanning
kunna gifvas samma svar! [-Mödrarna-] {+Möd-
rarna+} af arbetarklassen, hustrurna
af folket, äro för vårt lands, liksom
för alla lands, framtid af en
betydelse, som erkännes till och med
af motståndarna till en ordnad och
ökad fruntimmersbildning. Mer än
annanstädes faller just i de lägre
folklagren hustruns moraliska och
husliga duglighet i vågskålen: här
är hustrun den medförtjenande,
uppfostrande kraften; hon kan
af-hålla mannen från utsväfningar och
fel och göra sitt barn till en ärlig
och dugande menniska.
Skaka ej så misstroget på hufvudet, min nådiga! Det
oangenäma, som ligger i att nödgas först utbilda en
tjenstflicka, är ej så stort, som det att hvar månad se en ny
tjenarinna framför sig. Men äro vi rent af tvungna att byta
om, så låt oss hafva en sak för ögat - Ut oss gifva
sanningsenliga "betyg!
Om en tjenarinna lemnar ett herrskap, hos hvilket
hon varit lat, gensträfvig, kanske till och med oärlig, och
likväl erhåller det öfliga betyget: »trogen, flitig och ärlig,»
så bidrager detta herrskap att ännu mer förderfva flickan,
och från moralisk synpunkt är detta straffvärdt.
Skall således, min unga väninna, en husmoders äkta
krona en gång smycka det hår, som för ej länge sedan
pryddes af myrten, så måste ni börja med att uppfostra er
sjelf, så att ni kan vara ett verkligt föredöme för edra
tjenarinnor, så måste ni egna er åt edra underhafvande med
tålamod och kärlek och fatta tjenarfrågan från folklig sida
och tänka er, att ingenting är obetydligt, som länder till
folkets väl. J. B.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
