Svenska Familj-Journalen / Band 21, årgång 1882 / 261 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En trashank

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN TRASHANK

Det var kala backen, men gamla, murkna stubbar utvisade,
att der funnits både furor och granar, och det bastanta
sådana till och med.

Nu växte der ingenting, utom litet ljung och lingonris,
ty både yxan och elden hade härjat der.

På backen sutto en trashank och en halfherre. De voro
bröder, söner till samme fader, födda och uppfödda i en
kolarstuga, och det är om dem vi skola berätta.

»Nu skiljas vi åt», sade halfherrn; »jag går till byn,
och dit får du icke följa mig; jag vill icke visa mig
tillsamman med en trashank.»

»Lycklig resa!» svarade trashanken; »ligger lyckan endast
i herrerocken, så skaffar jag mig den, i annat fall begagnar
jag tröja; och tills jag skaffat mig en hel, nöjer jag mig
ined en trasig.»

»Då får du nöja dig med en trasig bra länge», sade
halfherrn och skyndade ned för backen.

På andra sidan backen stod bonden, backens ägare.
Lutad mot sin krycka, hade han obemärkt afhört alltsamman.

»Halloh, trashank!» ropade han; »hvad funderar du på?»

»Att kunna skaffa mig en hel tröja», svarade trashanken.

»Det kan ske hos mig», sade bonden och slog sig ned,
»det kan ske hos mig och med vinst för oss båda.» Den
bonden hade hjerta i bröstet och förstånd under håret.

»Hvad skola vi komma öfverens om?» frågade trashanken.

»Hvad kan du uträtta?» svarade bonden.

»Hittills har jag huggit kolved, men det var endast för
att försörja far min. Nu, sedan far är död, vill jag ej hugga
ned träden längre. Hvar gång jag satte yxan till trädroten
och det susade i topparna, så tyckte jag det var, som om
träden hade bedt mig om försköning, och det gjorde mig så
ondt att fälla dem.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>