Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porträtter. En skymningshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
367
»Ja, inte annat än jag vet-, nog är det jag sjelf, som
härmed helsar min dråpliga syster ett gladt välkommen."
»Jag menar, om du i afton är min vanlige, gamle
hedersgosse eller endast den der tråkige herr doktorn, som har
hufvudet fullt af lärda afhandlingar?»
"Vi ge doktorn en god dag tills vidare. Se så, min
snälla Selma, slå dig nu ner framför brasan och berätta,
hvilken- lycklig vind blåst dig in i min lugna hamn.»
»Behöfves då nödvändigt en särskild anledning, när man
vill hedra dig med ett besök? Jo, ser du, det är så stäldt,
att jag känner mig tråkig i dag.»
»Och så har ditt goda hjerta drifvit dig hit, för att
skänka mig hälften af denna älskvärda känsla! Jag är mycket
tacksam.»
»Hälften, säger du-, jag är frikostigare än så, jag vill,
att du tager alltsamman och kastar det på brasan, så vida
inte kakelugnen då röker in. Ser du, min högvise herre,
en tjuguårig flicka kan också ha’ sina funderingar ibland!»
»Är det möjligt? Jag är högst förvånad.»
"Du är högst odräglig och om du inte förskonar mig
från dina menlösa inpass, så får du ingenting veta. Jag har
varit dugtigt flitig i dag, må du tro, har haft händerna fulla
med hushållsbestyr, och det är icke långt ifrån, att jag nu
känner mig något trött. Men icke desto mindre är jag inte
riktigt tillfredsställd med mig sjelf: jag tycker, att hvad jag
gjort och dagligen uträttar är så oändligen smått, så trångt,
så utan alla frukter, så ... ja, hvad skall jag säga? . . . Ser
du, det är just denna dumma tanke, som stundom far mig i
hufvudet och gör mig tråkig! Hör på du, Gustaf, säg mig,
hvad duga vi flickor egentligen till här i verlden?»
"Selma^, svarade jag, förbluffad af den kuriösa frågan,
»du har då en märkvärdig förmåga att framställa frågor,
som . . . som . . .»
»Som ingen kan besvara, menar du. Och likväl tycker
jag, att frågan är den enklaste i verlden. Det är nog sannt,
att jag aldrig kommit på den tanken att fråga, hvad en ung
man duger till, ty det är just detta han skall visa, och duger
han till ingenting, så visar han nog det också. Men med
mig är det en helt annan sak. Kan väl vara, att jag är
mammas hjälpreda och pappas muntra fridstörerska, som han
säger, och allt det der är nog godt och väl, men, ser du,
jag duger bestämdt till något annat också; jag längtar efter
sysselsättningar, som förmå taga mig mer i’ anspråk, än
hemmets hvardagliga bestyr kunna det, jag . . .»
»Ptro, min flicka,, du behöfver inte säga mer-, jag kan
hela visan utantill. Men tro inte, att jag derför föraktar
att lyssna till den-, tvärtom, jag sätter värde på hvarje ung
qvinna, som sjunger den, och jag skulle innerligt önska, att
alla kunde sluta den med lika vackra ackord, som du."
»Sluta? Du afbröt mig ju, innan jag knappt hunnit
börja den.»
"Ja, det var derför, att jag sjelf har lust att utveckla
det thema, du angifvit, Selma, Hur tyckte du, jag såg ut,
när du nyss trädde inom dörren?»
»Såg ut? Ib, jo, egenkär som vanligt, kanske med en
liten tillsatts af glädje, emedan du fick ett så oväntadt och
kärt besök.»
»Misstag, min nådiga! Min belåtenhet hade en helt
annan orsak. Jag satt nämnligen och lyssnade till en gammal
vän, som berättade mig en högst intressant historia. Nå, nå,
kasta inte så häpna blickar omkring dig! Jag försäkrar, att
ingen främmande herre sitter gömd under bordet, Se, här
får jag presentera för dig historieberättaren!"
"Eldgaffeln! Du förnekar dig då aldrig, du misslyckade
skämtare."
"Jag menar fullkomligt allvarligt: just denna
anspråkslösa eldgaffel, hvilken jag i julas tog med mig hemifrån som
ett minne af min lyckligaste jul, har i afton varit det
behagligaste sällskap, jag på länge haft."
»Ja, ni två bilda ett synnerligen älskvärdt par, och när
du pratar ett sådant här nonsens, vet jag inte, hvilken af
er båda är den förnuftigaste.»
»Hör först och döm sedan! Säg, Selma, har du inte
lust att lyssna till eldgaffelns lilla historia?"
"En saga å la Andersen således. Nå, ja, berätta då,
min gosse, ty jag gissar, att eldgaffelns mun sitter under
din näsa."
"Naturligtvis! Så här berättade min gamle vän, innan
du kom och förvandlade duetten framför brasan till en trio:
Jag stod i den lilla, prydliga järnställningen och hvilade ut
efter en het, men lysande, strid med några gensträfviga
vedträn i kakelugnen. Gerna skulle jag velat uppfriska mig
genom ett behagligt samtal med mina närmaste grannar,
eldtången och skyffeln, men derpå var icke att tänka-, de
hade alltid bemött mig med ett förkrossande förakt. Fröken
eldtång yfves öfver sina långa ben, och när hon spärrar ut
dem, är hon i sina egna ögon minst lika vördnadsbjudande,
som gamle doktorn sjelf. Skyffeln åter finner alltid ett elakt
nöje i att skämta öfver mina tre tänder, som tyckas honom
vara ett misslyckadt rudiment till ett ordentligt skyffelblad.
Jag teg derför och började, för att förströ mig, granska
föremålen i rummet. Framför det runda bordet vid soffan stod
en ung flicka, sysselsatt med att försegla en stor hög
hemlighetsfulla paket. Hon tycktes hafva mycket brådtom, men
också vara mycket intresserad af sitt arbete. Stundom
funderade hon ett ögonblick, tog så en penna och skref några
rader på ett paket, hvarvid hennes ögon och mun logo
skälmskt-, synbarligen var hon mycket nöjd med sig sjelf
som författare. En eldgaffel får, tyvärr, aldrig lära läsa,
hvarför jag icke förmår lemna någon upplysning om innehållet
af det skrifna.
"Nu ringde tamburklockan, och den unga flickan skyndade
ut, men återkom straxt med två bref i handen. Hon bröt
det ena, och jag såg, huru hennes anletsdrag under läsningen
stämplades af den djupaste öfverraskning. Och så begynte
hon plötsligt med papperslappen i hand hoppa och dansa
kring rummet med den mest yrande glädje. Jag kände mig
verkligen starkt frestad att göra sällskap, och den gravitetiska
eldtången, som förmodligen tyckte, att detta just var något i
hennes stil och att hon derför borde erbjuda sig som kavaljer,
tog ett djerft skutt öfver järnställningen, men föll pladask i
golfvet. ’O, den tjufpojken!’ utbrast flickan med tindrande
blickar, ’hvilken präktig julklapp han lyckats få! En fästmö
åt sig sjelf och på samma gång en syster åt mig! Men’,
till-lade hon och betraktade med nyfikenhet det andra, på bordet
liggande, brefvet, ’straffas borde han, för det han hållit denna
sak så hemlig för oss alla!’ - Hon funderade en stund och
såg i mina ögon mäkta djupsinnig ut. Så ilade hon ut i ett
annat rum, och som hon blef borta en god stund, skulle jag
ju kunna begagna mig af tillfället att berätta litet om den
unga damens utseende."
"Hör på, herr eldgaffel, intet porträtt, jag ber! Jag har
det nöjet att redan känna originalet.»
»Verkligen, Selma? Då vill du kanske inte häller höra,
fortsättningen på denna sannfärdiga historia?»
»Jo, det vill jag visst, berätta du bara!»
r,Då hon kom tillbaka, hade hon med sig några filtar,
och en fullständig fruntimmerskostym. ’Hvarifrån skall jag
nu få en ordentlig ryggrad?’ frågade hon sig sjelf. ’Jo, du duger
förträffligt dertill, gamle gosse!’ Och med dessa ord tog hon
mig bort från min anspråkslösa plats och började, till min
ytterliga häpnad, insvepa mig i en dugtig filt. Jag glömde
alldeles att protestera, då jag kände hennes varma hand
omsluta mitt lif-,-jag skulle just vilja v et a, om flickor i allmänhet
hafva reda på, hvilken underbar makt, som ligger i ett godt
och uppriktigt handslag, och om de förstå att tala lika
vackert och vänligt med händerna, som med mun och ögon. I
alla fall borde de beflita sig litet mera om den konsten
–ja, ja, med urskiljning förstås.
»Inom ett par minuter hade jag under Selmas flinka
händer - det är ju icke skäl att dölja namnet längre -
undergått en märkvärdig förvandling. Jag hade blifvit - skulle
man väl trott det - en dam, en verklig dam, iklädd en
elegant sidenklädning och med ansigtet - en operamask, gissar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
