- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Kornetten. Kornetten. Kornetten
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Kornetten. Kornetten. Kornetten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyfflar och eldgafflar, det sjöngs, det gnälldes, det
peps och ur detta gny hördes bland alla sorters rop blott
med någon redighet dessa:
»Pappa! Pappa! Nu veta vi pjäsen! Nu är spektaklet
i ordning! Hurra, hurra!»
Den jubilerande skaran strömmade nu som en
brusande fors in i rummet, men då den yra ungdomen fick
se kornett Karl, blev glädjen alldeles ytterlig. Ett
allmänt rop uppstad:
»Iphigenie, Iphigenie! Hurra! Hurra! Kornett
H., kornett Karl blir vår Iphigenie! Hurra! Leve
Iphigenie den andra, leve kornett Iphigenie! Leve...»
Död och helvete! tänkte kornetten, under det den
vilda skaran ordentligt anföll honom, och sökte draga
honom med sig, under utrop: »Kom, Iphigenie! Kom,
kornett Karl, fort, fort! Vi ska genast göra en repetition!
Kornetten skall få hålla sin roll i handen... kom,
kom bara!»
»Hokus pokus över kornett Karl! Fall på knä och
uppstå som Iphigenie.»
Detta sista utbasunades av den lilla söta Agnes D.,
som sträckte sig på tåspetsarna för att hänga en slöja
på kornett Karls huvud, men kunde aldrig hinna upp
över örat. Löjtnant Ruttelin kom till hennes hjälp.
Eleonora D. och Mina P. hade redan svept en stor schal över
hans axlar och tre unga herrar surrade omkring honom
ett lakan, som skulle föreställa en kjol. Bland fröknarna
D:s sekundanter märktes även löjtnant Arvid.
Kornetten stretade emot; det var förgäves; han höjde
rösten, skrek till och med, fåfängt! Han kunde bland
larmet varken göra sig förstådd eller ens hörd.
En riktig förtvivlan av pur förargelse bemäktigade
sig honom och vållade ett desperat beslut. Användande
sin styrka på just icke det hövligaste vis, rodde han,
med båda armarna till höger och vänster, folket ifrån
sig, slet av lakanet och — sprang. Sprang genom en
öppen dörr, som han såg framför sig, råkade i en lång
fil av rum, såg varken till höger eller vänster, blott
sprang, sprang, sprang! Sprang omkull en piga, tre
stolar, två bord och kom slutligen från rum till rum ut
i en stor matsal. På andra sidan om denna var tamburen.
Det kände kornetten — och är i begrepp att sätta
av dit, då han med fasa får höra den jubilerande skaran
under högljudda klagande rop av »Iphigenie, Iphigenie!»
komma genom tamburen honom till mötes. I
högsta själaångest, och på vägen att vända om och göra
sin stora tur ånyo, får kornetten nära sig se en
halvöppen dörr, som hör till en liten spiraltrappa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
