- Project Runeberg -  Far och son: Ett hems historia /
216

(1915) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Ångest i hemmet. Dödsbudet. En systers kärlek. Körner och Minna lämna Dresden. Familjen samlas åter. Slutord.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Enligt sin varma önskan fick Emma Körner sin
grav tätt invid sin broders under Wöbbelineken.

Så var det lyckliga hemmet fullkomligt förött
Intet band de båda makarna kvar i Dresden. När
därför furst von Hardenberg egenhändigt erbjöd
det bekanta och högt aktade appelationsrådet
Körner anställning i preussisk tjänst i Berlin
såsom »statsråd» i ministeriet – en titel, som kort
därpå utbyttes till Geheime-Ober-Regierungsrath
– med efter den framstående platsen lämpad lön,
antog Körner utan tvekan det ärofulla anbudet.

Huru kärt Dresden var honom och Minna, hur
påkostande det kändes att för alltid lämna det
hem, där de som unga med så rik lycka börjat
sitt gemensamma liv, där alla minnen av den
alltjämt saknade vännen, Schiller, och av deras barn
liksom ännu levde kvar, så erforo de, och även
deras syster Dora, en lättnad i ombytet.

Körner kom genast in i ansvarsfulla uppgifter;
Hans nya kolleger omfattade honom med
vördnad och tillgivenhet. Hans hem blev en
samlingsplats, väl ej som fordom i Dresden för den glada
världen, men för åtskilliga av Berlins politiskt
och litterärt betydande män.

Om det inre livet i det nya hemmet ger Dora
ett begrepp i ett brev till en av de gamla vännerna
i Dresden: »Körner är en hjälte. Ingen klagan
kommer över hans läppar, men ofta överraskar
jag honom i hans rum i tårar. Alltid visar han
oss ett vänligt ansikte, griper med krampaktig
iver varje förströelse – men hans hjärta blöder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:41:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faroson/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free