Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjelfbiografiska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
99
Jag sökte dager, endast natt jag fann;
Jag bar ej hopp, ej tro till bättre öden,
Och lifvet likt ett grafvens irrbloss brann
Uti min själ; dess böner ropte döden.
Nu behöfde jag tro, nu behöfde jag religionens
tröst. Jag bad med vild otålighet derom; min plåga förblef
densamma. Förbittrad vände jag mitt öga från himmelen och
frågade, med blicken fästad på natten af det menskliga
eländet, ett rysligt: hvarföre? Ingen röst från himmelen
eller från jorden svarade mig; min tro och mitt hopp blefvo
skakade i deras innersta grundvalar. Allt vacklade, jag
tviflade, förtviflade, och nu förstod jag afgrunden. Jag
led så djupt, så förfärligt, men tillika så stilla, att jag
just derigenom kände mig få en slags ofverlägsenhet öfver
andra menniskor; ty jag blef derunder äfven så god, att
jag skulle velat lida ännu mera för att spara det minsta
kräk en plåga. Menniskorna förödmjukade mig; ty jag var en
slags Lazarus, åtminstone i min egen föreställning. Men jag
öfversåg menniskorna; i min själ var jättesmärta: jag kände
att jag kunde lida, att jag led mer än någon. Om under
denna tid jag skulle funnit lätt hvilken stor, beundrad
gerning som helst, hade den ock kostat mitt lif, så måste
jag med sanningen vittna, att, å andra sidan, jag aldrig
betraktat brott och last med så liten afsky, och blott
Honom, hvars vilja styrer händelser och omständigheter,
tillräknar jag mina gerningars oskuld. En enda sak
förskaffade mig lindring under denna långa plågotid,
och det var min målning. Sittande vid min pupitre glömde
jag mången gång för timmar min smärta och mitt lifs tyngd,
och i det jag skapade det sköna med min pensel hade jag en
tröst för det jag ej kunde skapa om mig. Ty för skönhet var
jag alltid ganska svag. För att få medel till att lindra
plågor, som det frätte mitt hjerta att höra omtalas,
började jag söka förtjena penningar med min pensel. Jag
målade små porträtter af kronprinsessan, som jag sett på
thea-tern, målade kungens, sålde dem i tysthet, och inom
ett år förtjenade jag nära 200 rdr. Dessas användande
skänkte mig för ögonblick en lindrande balsam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
