Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjelfbiografiska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
100
Min syster Agathe hade i Paris slutat den orthopediska
behandling hon der genomgått, och återkom till hemmet
sommaren 1826. Hon kände knappt igen mig, så hade jag på
två år blifvit förändrad. Det blef beslutadt att hon,
min syster Hedda och jag skulle stadna qvar på landet
för fortsättande af Agathes kur. Vi fingo der blifva
ensamma med en gammal fransysk fru till chaperon. Min
syster Charlotte följde om hösten med föräldrarne till
staden. Dessa systrar voro och de äro goda, milda,
tåliga och rena varelser - sådana som intet i verlden
kan förmå till afvikelse från hvad de anse för dygd och
rätt. Mitt lif fick nu yttre frid; men svåra kroppsliga
plågor, tandvärk och hufvudfluss jemte inin själs chaotiska
tillstånd hindrade mig att njuta den. Småningom uppsteg hos
mig ett oändligt trånande begär till förädling, försoning
med mitt bättre jag. Till klarhet och sanning hoppades jag
aldrig komma förr än genom döden, den kära, efterlängtade
morgongryningen af ett bättre lif. Så syntes den mig
i mina bättre ögonblick. Omkring mig på landet funnos
sjuka och fattiga både när och fjerran. Jag blef deras
läkare, vårdare och hjelpare så långt min förmåga sträckte
sig. Jag njöt af att utsätta mig för och lida af köld,
storm, yrväder, ja äfven hunger; ty den föda jag tog med
mig på mina vandringar gaf jag bort. Kämpande med naturens
stränghet kände jag med njutning min varelses moraliska
kraft. De mest motbjudande medicinska förrättningar
underkastade jag mig med glädje. Min kroppsliga känsla
var vämjelse, min själs var njutning af att lida för att
lisa. Alla slags beqvämligheter, som jag kunde beröfva mig
för att dermed gagna någon, fråntog jag mig. Jag var, med
ett ord, i två års tid fullkomligt en katholsk svärmerska,
men blef derunder en bättre, renare, mera dygdig menniska,
än jag ännu varit. Jag läste flitigt bibeln, låg ofta, ofta
på mina knän, ja, steg upp om natten för att bedja om ljus
och frid. En fläkt af himlabarnens vingar rörde stundom vid
mitt hjerta. Frukten af en sådan stund är det lilla stycket
i «Den Ensamma», som börjas med: Nu är stilla, salig hvila
o. s. v. Jag hade verkligen stunder af outsäglig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
