Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjelfbiografiska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
102
att undvika att komma hem i skymningen och stadnade en
stund till att hemta andan och suga in den milda klara
luften. Jag stod stilla med blicken vänd mot purpurhimmelen
vid solnedgångssidan. Då kom derifrån mot mig, svepande
fram öfver snöslätten, en flägt, full af våraning och
Ijuflighet. Jag drack med själ och kropp dess lifvande
anda. Jag samlade min upprörda känsla till mera lugn, sag
omkring mig och vände, med klart medvetande om min varelses
tillstånd, tanken åter till mig sjelf med denna fråga:
skulle jag nu vilja dö? För första gången under många
år kände jag mig kunna besvara denna fråga med nej. O,
stund af outsäglig ljufhet! Nu vaknade inom mig ett hopp
om uppståndelse till sällhet äfven på jorden, hvilket ej
bedragits, utan blifvit skönt uppfyldt.
Under denna period af mitt lif bidrog en mera ovanlig
tillfällighet att gifva mitt inre en ny riktning. Ett ädelt
och aktningsvärdt fruntimmer, som då lärde känna mig i mitt
yttre och till någon del äfven i mitt inre lif, fattade
för mig en vänskap, öfvergående till verklig passion. Hon
var och hon är ännu en bland de få vänner, som Gud gifvit
mig och till hvilken jag kan säga: Gå! - och hon går; -
kom! och hon kommer; gör det! - och hon gör så. Jag kände,
att blott genom min egen varelses förädling hade jag fått
denna makt öfver henne, och jag steg derigenom ännu högre i
min egen föreställning. Att för öfrigt beskrifva alla mina
känslor är omöjligt. Något så gigantiskt och så fullt af
oändlighet ligger uti hvarje djup känsla, som intar min
själ, att derför ej finnas ord.
En medicinsk behandling, som jag under denna tid äfven
förordnade mig sjelf, bidrog mycket till att återgifva
min hela varelse jemnvigt och någon trefnad med mig
sjelf. Jag badade ofta i ljumt vatten, hvaraf jag
erfor en obeskrifligt välgörande verkan, jag lät flera
gånger åderlåta mig. Detta drog från mitt fattiga hufvud
den blodmassa, som hade rusat dit upp och bragt det i
oro. Slutligen lade jag sjelf fontaneller på begge mina
armar. De läto försvinna mitt ansigts-utslag och drogo ur
min kropp de onda vätskor, som under flera år der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
