Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjelfbiografiska anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
103
hade samlat sig. Min hy klarnade, jag blef till
kroppen likasom ung på nytt.
Den sista vintern jag var ensam på landet skref jag
första delen af «Teckningar». Det gjorde mig nöje;
men jag kände, under det jag sökte frambringa
något i författareväg, huru chaotisk hela min
tankeverld var, och jag hade ingen aning om att
inom mig kunde ligga anlag till en författare.
Förnämsta driffjädern till att låta trycka min lilla
bok var hoppet att få litet penningar till att hjelpa
behöfvande på landet. Då min bror August från Upsala
skref mig till, att bokförläggaren Palmblad ville för
den betala 100 rdr, hoppade systrarne och jag högt
af glädje. Jag följde nu med Agathe till staden för
att der öfverlefva vintern. Jag hade beslutat att
ej vara med någonstädes och erhöll slutligen, fastän med
svårighet, tillåtelse att lefva stilla. Under den
sista tiden hade jag läst och läste än vidare flera
goda böcker, hvilka till någon grad försonade mig med
lidandet på jorden, i det de visade dess oundviklighet och
dess mål. Herders Ideen *) gjorde på mig ett djupt
och mildrande intryck. När jag, med min förbättrade
hy och min lugnade själ, kom till staden, fann jag såsom
besökande i mina föräldrars hus en aflägsen slägtinge
med vapen i sitt pitschaft, majorstitel och en
gård på landet. Hederligt hjerta. Jag hörde
vänligt på hans lappska fransyska, spelade för
honom «Välkommen, o måne, min åldriga vän!» och
fick af honom tillbud af hand och hjerta, vapen och
gården på landet. Min familj och jag harmonierade här
fullkomligt i att gifva ett vänligt afslag. En annan
man lärde jag äfven känna, som hos mig väckte en
ren och varm känsla, hvilken, ehuru den icke blifvit
besvarad, verkat mäktigt på min utveckling och ännu
lefver stilla och förädlande i mitt hjerta.
Sommaren 1829 skref jag, uppmuntrad af ett och annat loford
om min lilla bok, andra delen af mina teckningar. De bittra
känslor, jag hade erfarit, uttryckte jag till en del i
«Den Ensamma» och i «Tröstarinnan». Den genrens humor, som
*) »Ideen zur Philosophie der Geschichte der Menschheit».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
