Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till biskop Franzén. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
234
IV.
Årsta d. 29 Mars 1842.
Det var icke utan oro, min goda farbror, som jag öppnade
ditt sednaste bref; ty jag fruktade att se dig missnöjd
med mig och med de bristfulla förklaringar, mitt bref
innehöll, och med hvilka jag sjelf var så litet nöjd. Men
du var blott mild, undseende, full af godhet, och mina
enda känslor blefvo glädje och tacksamhet. Jag ville här
förklara dem för dig. Må du se dem i dessa fattiga ord
och i den vidare bekännelse, jag här för dig och blott för
dig vill aflägga, angående de grunder, som föranledt min
trosbekännelse i «Morgonväkterna». Ty om jag vågat höja
min röst i ämnen, der du och mången annan andans man och
kristlig tänkare i Sverige talat herrliga och djupa ord,
så är det ursäktligt blott på grund af den egendomliga
lifserfaren-het, som låtit mig på eget och sjelfständigt
sätt kämpa med lifvets stora frågor och vinna ljus i
dem – åtminstone ljus nog för att förtröstansfullt gå genom all
skymning på jorden fram till det andra, det fullkomliga
ljuset, i hvars klarhet allt blir klart. Många menniskor få
ljus på andra vägar än jag, d. v. s. komma till Kristum;
men jag har tyckt mig se, att en stor mängd menniskor
stå på den punkt af tvifvel, der jag har stått – det
är framför allt till dessa som «Morgonväkterna» vilja
tala, det är dem de vilja vinka till uppmärksamhet på
den bro, som förenande hvälfver sig emellan tvenne ännu
skiljda höjder, der tro och förnuft, supranaturalism och
rationalism (båda i sin sanning och heliga renhet) mötas,
förenas och bli ett i Gud, bekännande med en röst honom
uppenbarad i Jesu Kristo, verldens herre och försonare.
Men nu till min bekännelse. Din godhet ger mig mod att
uttala den och de rörelser i mitt inre lif, som egentligt
stå i samband med närvarande ämne.
De första känslor jag minnes mig ha haft, utgingo från
kärleken till det fullkomliga, så i godhet som skönhet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
