Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till biskop Franzén. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
235
från en motsvarande skarp känslighet mot allt ondt,
särdeles då det uppenbarade sig i orättvisa och
smärta. Tidigt väcktes min kärlek för en skapare, som
man sade mig vara kärleken och fullkomligheten sjelf;
men äfven tidigt lärde jag känna smärta, och lika
tidigt öppnades min blick för alla missförhållanden,
alla lidanden och ohyggligheter i menskligheten och dess
historia. En underlig instinkt drog mig att framför allt
fästa min blick på dessa ohyggliga tillvarelsers gåtor – jag
vände ögat till lifvets Meduse-hufvud; men detta åter
betraktade mig allt skarpare, allt mera genomträngande, kom
mig allt närmare, tills ormarna, som hvisslade kring dess
tinningar, och fasan i dess blick blefvo liksom lefvande
i mitt eget bröst. Och jag sade: denna verld, full af ondt
och lidande, vittnar icke om en god, en fullkomlig skapare,
hvar skall jag finna honom? Man svarade mig: verlden är
fallen i synd och är ej mera en bild af Gud; men i bibeln,
i Guds ord skall du finna Gud i sin rätta uppenbarelse
såsom fullkomlig och helig. – Jag gick till bibeln, sökande
Gud. Och jag sag honom der, men i spridda drag, hvilka åter
för min blick alldeles vanställde Gudabilden, den helige,
den fullkomlige Guden. I historien om syndafallet, i Guds
behandling af Pharao, i hans befallning till israeliterna
att «blotta de egypter på deras guld och silfver, att
utan försköning mörda och utrota de kanaanitiska folken»,
i allt detta och mycket annat i bibeln sag jag en annan
Gud än den, som på andra ställen framställes såsom evig
rättvisa och godhet, såsom evigt förnuft. Och i de tio
budorden gaf Gud befallningar alldeles motsamma dem, han
på andra ställen gifvit sitt folk, d. v. s. Guds heliga
lag i budorden befaller: «du skall icke stjäla, du skall
icke dräpa», och i den historiska berättelsen befaller
Gud genom Moses att både stjäla och dräpa (N. B. så snart
man tager berättelsen efter yttre ordalydelsen, efter
bokstafven). Jag sag, med ett ord, i gamla testamentet
Gud såsom en sträng, despotisk, nyckfull verldsregent,
full af menskliga passioner och svagheter; och mitt sinne
reste sig upp mot denne Gud. I nya testamentet framstod
en hög och underbar gestalt – den drog mig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
