Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till biskop Franzén. V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
242
hvilka inom henne rådt och ännu råda, så väl som till
de herrliga dogmer och läror, hon tillkämpat sig? Allt
detta hänvisar dock tydligen på detta ord inom ordet,
hvilket icke är fullt befriadt från höljet af menskliga
irringar och brister, och måste under kamp framhafvas
i dagen af ett förnuft, som sjelft är träffadt af det
gudomliga ordet, upplyst af det gudomliga förnuftet. Alla
evangelisterna hafva i sina berättelser ur Jesu historia
stora olikheter: den ene utelemnar ett vigtigt ord, stundom
en vigtig tilldragelse, som en annan anför. Hvardera
berättelsen har då tydligen brister och ofullkomligheter;
men tillsammantagna komplettera de hvarandra, i synnerhet
när man betraktar dem i deras förhållande till den
personlighet, omkring hvilken de röra sig *), och betraktar
denne i dess förhållande till hela historien, hela lifvet
– hela kretsen af mensklighetens medvetande. Det gifves
en mängd olika naturer, som på olika sätt måste söka
samma ljus för att komma till samma mål. Och kristendomen
vore ej den verldsreligion, som den är, om den icke vore
tillfyllest för alla intelligenser och alla mensklighetens
behof. Att allt klarare begripa innehållet af sin tro
och sitt lif, begripa uppenbarelsen och allt hvad dermed
sammanhänger, att i klar tanke fatta hvad mensk-ligheten
skådat, anat och trott, det är den nuvarande tidens tydligt
uttalade behof. Det är väl ej fråga om att komma till
*) Så t. ex. äro de uttryck jag nämnt i Marci 4: 11,
12 och som återfinnes i Matth. 13: 12 och följ., samt
Joh. 12: 40, när jag betraktar dem enstaka, af så mörk
och ohygglig syftning, att de allena äro mäktiga att
rycka den själ ifrån Kristus, som ej är djupare grundad i
honom. Det är först när jag jemför den på dessa ställen
ofullständigt uttryckta tanken med dess ursprungliga
ställning hos Esaias samt i synnerhet i dess förklaring
i Apost. Gerningar kap. 28: 26, som jag kommer till den
förnuftiga förklaringen: «detta folk har sjelft förstockat
sitt hjerta: derföre blir deras förstånd förmörkadt och
Jesus kan ej fattas af dem». Och der sådana jemförelser
ej räcka till för att förklara ställen, som motsäga
gudomlig vishet och gudomlig godhet, der är Jesu egen
personlighet, sådan han i allt det väsentliga af sin
historia framträder, mig en borgen för att det, som i
mindre saker motsäger denna personlighets karakter – icke
är Guds ord, icke är ett felfritt organ för Guds
uppenbarelse (t. ex. förbannelsen af fikonträdet då det
icke var fikontid).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
