Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En violette, funnen i Stockholm 1827
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekant med er patient och Ni skall kanske
derefter betänka er på en annan behandling.»
Hon förde mig in i ett litet, väl möbleradt rum och
derifrån i ett annat, der till och med en viss elegance
herrskade. «Se er väl omkring, bästa herr doktor,» sade
hon. «Dessa rum, allt hvad här är, hvarje stol, hvarje
dyna, ja, mina egna kläder och mina barns äro skänker
af den gamla fattiga gumma, som Ni nyss såg liggande på
halm.» – Tårar lyste i den unga fruns ögon. Uppväckt
ur min flegmatiska dvala, bad jag henne ifrigt om
ytterligare förklaring. Vi satte oss, och med en röst,
som ofta förgäfves sträfvade efter fasthet, fortfor hon:
«Min gamla goda Nanna tjente i mina föräldrars hus och
gick i min tjenst då jag gifte mig. Min man och jag egde
blott litet, men vi hade nog. Han lät öfvertala sig att
gå i borgen för en af sina vänner, blef bedragen och vi
förlorade allt. Sorgen deröfver förtärde honom och efter
en tvåårig sjukdom dog han, lemnande mig djupt sörjande
med två ganska späda barn och med skulder, hvilka jag
såg mig utur stånd att betala. Äfven jag hade af sorg
och vakor blifvit ytterst sjuklig och skulle säkert med
mina barn förgåtts i elände, om ej min Nanna varit. Redan
under min mans sjukdom, då hon såg att det lilla vi hade
qvar på långt när icke förslog till hushållet och till
de omkostnader, som hans tillstånd gjorde nödvändiga,
åtog hon sig, oss ovetande, mjölkförsäljning, och hvad hon
dermed förtjente använde hon för oss. Efter min goda mans
död, då jag af sjuklighet var ur stånd till det aldra
minsta, försörjde hon mig och mina fattiga barn helt och
hållet. Hon arbetade som en träl dagarne igenom, och ofta,
då jag under sömnlösa nätter vakade på mitt läger, hörde
jag hennes spinnrock surra i rummet bredvid eller såg jag
genom dörrspringan skenet af det ljus, vid hvilket hon satt
och arbetade för mina små och deras stackars mor. Bättre
föda, kläder, goda husrum förskaffade oss småningom hennes
oförtrutna bemödanden; mjölkförsäljningen blef indrägtigare
sedan hon blifvit mera känd, och allt, allt, allt använde
hon för oss. Hon lefde som hon ej varit till för sig sjelf,
hennes bädd var halmen, hennes föda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
