Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen och Romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
ROMANEN OCH ROMANERNA.
^JMu är det romanernas tid; men hvad skall komma efter
romanen?» sade en dag till mig hälft skämtande en vitter
man. Jag svarade - jag minnes nu ej rätt hvad - någonting
tanklöst, tror jag; men kom sednare att tänka närmare
öfver romanen.
Komaner hade jag under mitt lefnadslopp läst, nej, slukat -
jag kan ej precis säga huru många dussin - och gråtit och
skrattat öfver dern, älskat, svärmat, lefvat och nästan
dött uti dem, gjort själavandring genom deras Sophior,
Julior, Kosor, Amandor, Alicer, Elisor, till dess jag
holl på att tappa bort mig sjelf och då i förskräckelsen
svor ett dödligt hat till alla romaner, skickade deras
evinneiiiga thema kärleken till blåkulla och beslöt att
lefva för verkligheten samt odla vänskap och potatis.
Det var vid samma tid, då jag sjelf begynte att skrifva;
icke romaner skulle det vara, nej bevars; men se! innan
jag visste ordet af så var det ändock romaner eller
inemot. Höga himmel! hade jag icke nog sjelf lidit af
det förgiftiga otyget? Skulle jag nu med sådant förgifta
andra? Och jag ville dock något helt annat. Hade jag icke
känt unga flickor, som genom romaneska griller förfelat
sitt lif, förfelat att bli riktiga menniskor, emedan
de ej lyckats att bli lyckliga romanhjeltmnoi*, som för
romanens kärlek och månsken glömt lifvets verkliga solsken
och suckat efter stora dramatiska momenter till dess de
glömt betydelsen af sin egen roll i lifvets drama? Hade
jag icke känt unga män, som, förälskade och bländade af
romaneffekter, glömt bort att vara ärliga män, och som, när
de ur illusionernas veiid kommo in i verklighetens, sågo
der icke annat än prosa och torftighet och ^verklighetens
nakna berg», på hvilka ingen skonhet och ingen sällhet
kunde växa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
