Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu stundade en trist tid för Magnus.
Han var utan arbete, hade ingenting att
leva av, och han var utblottad på allting.
Vart han än kom för att söka arbete, sade
man nej. Andra fingo arbete, men han fick
ingenting. Han var stämplad som
samhällsvådlig och en sådan var fredlös.
Det enda han hade att leva av var då han
någon gång lyckats sälja en dikt till någon
tidning, men det var så sällan och hungern kändes
mycket värre efter varje gång han fått ut ett
litet honorar.
Hans kläder voro utslitna, byxorna hängde
i trasor, rocken var solkig och fötterna stucko
ut genom skorna. Han skämdes för sig själv
nästan, då han någon gång såg sig i spegeln
och då solen lyste vågade han sig knappast
ut på gatorna för att icke väcka uppseende.
Magnus trodde i det längsta att han skulle
kunna skaffa sig arbete, men då det slog fel
blev han mörk och bitter till sinnes.
Allteftersom hans hunger och armod växte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
