Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hyran, och hennes första protest var att draga
in på kaffet om morgnarna, och det var svårt,
ty det var ofta det enda han fick i sig om
dagarna.
Han vågade knappast hålla sig hemma
längre, ty han var rädd för att värdinnan skulle
kräva honom; därför höll han sig ute för det
mesta. Han kom och gick, som en tjuv; aldrig
vågade han sig till sängs förr än han var säker
på att värdinnan gått och lagt sig och ständigt
smög han sig ut innan hon hunnit upp om
morgnarna.
Han hoppades dock kunna skaffa pengar
och betala henne tämligen snart, men det visade
sig vara omöjligt. Inga medel stodo att
uppbringa. Han försökte sälja till de borgerliga
tidningarna, meft ingen ville ha hans dikter; han
var för illa känd och han diktade icke heller
som poeterna dikta för det mesta.
Så en dag, just som han fått kläderna på
sig och skulle smyga sig ut genom dörren, kom
värdinnan utklivande från sitt rum.
– Jaså, Knutsson tänker gå i dag också
utan att betala hyran, sade hon, men det ska
jag säga Knutsson att får jag inte betalt innan
middan i dag, så hyr jag ut rummet till någon.
– Jo, jag vill försöka göra vad jag kan,
svarade Magnus, och försökte blidka henne så
mycket som möjligt. Som frun vet, skriver jag
i tidningarna och i dag har jag löfte om pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
