Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Historia. Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnar, kväner, en förvrängning af namnet på den nordligaste
af de i Finland inträngande “finska“ stammarna, hvilka vi
kalla kajaner. Svenskar och norrmän voro väl knappast
stamskilda, ännu mindre språkskilda, den tid namnet
Finland gafs åt landet öster om Åland.
Men nya stammar, hvilka svenskarna kallade tavaster
och kareler, kommo öster ifrån och trängde fram ofvanom
den svenska kust- och skärbygden. Deras förut obenämnda
områden kallade svenskarna Karelen och Tavastland; boplatsen
närmast Bottenviken, ofvan “Finland“, fick tavastiskt namn:
Satakunta (de hundra kommunernas land). Och kustlandet
ofvanom Satakunta, af svenskarna benämt Norrbotten, innan
delning gjordes i Norr-, Väster- och Österbotten, räknades
till Sverge, men ägde ytterst fåtalig befolkning, Så
småningom ökades denna: kväner kommo norr ifrån, tavaster
öster ifrån, svenskar väster ifrån; “ryska“ karelare drogo
längs älfvarna åt Bottenhafvet att strida eller handla med
“birkarlarna“ från väster. Och norrmännen stridde och
handlade än längre norrut med kväner och kareler, tills
de äfven kommo i strid med de svenska birkarlarna om
skatterätten öfver lapparna. Karelerna hade bundsförvanter
i Novgorodiska handelsstaten, så kommo svenskar, norrmän,
novgoroder, kareler i fäjd utmed vattendragen i dessa
nordliga trakter. Dessa fäjder räckte långt in i nyare tid och
gåfvo stundom upphof åt allvarsammare sammanstötningar
längre söderut.
Där hade svenskarna tidigt satt sig fast. Under det
hedniska samhällets upplösningstid, när vikingatågen tagit
slut och landskapssamhällena saknade sammanhållning, hade
de finska stammarna dragit öfver Östersjön och dräpt och
plundrat i den svenska bygden. Utom hämd och hjälp åt
fränder i österled manade nu äfven den stora romerska
kyrkan nordens konungar och folk att göra slut på de
finska stammarnas hedendom och själfstyre. Danmarks här
landsteg i Estland, dit äfven svenska kungar och jarlar
gjorde härfärder. “Finland“ hade redan i medlet af
1100-talet hemsökts af kung Erik och biskop Henrik, hvilka
där grundat ett kristet samhälle. Men “Finland“ var
endast en ringa del af det hedniska fastlandet, hvars
införlifvande med Roms kyrka och Sverges rike borde ligga
svenska stormän om hjärtat. Rom manade ifrigt till
fortsatt strid mot hedningarna, men nära ett århundrade fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
