Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Historia. Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIA. MEDELTIDEN. 7
förlöpa efter kung Eriks tåg, innan hans ättling på tronen
sände sin jarl och frände, Birger, med här och flotta att
fortsätta hans värf. ’Guds heder" skulle ökas af den färden,
säger Erikskrönikan. Därför var det väl, som "de hedne
tappade, de kristne vunno". Tavasterna fingo valet mellan
dop och behållet gods å ena sidan, död och förlust af all
egendom å den andra, och fingo hjälpa till att bygga en
fast borg åt segraren, hvarifrån "kristne män’"ikunde hålla
dem i tukt.
«De hedniske tavaster" hade då 1 många århundraden
bott i landet och troligen lika lärge haft samfärdsel med
svenskarna. Förra strider med dem hade endast varit
plundrings- och härjningståg, nu blef det fråga om fast
eröfring. Och inga spår finnas af något samhälle bland
tavasterna, hvarigenom de som ett helt folk kunnat möta -
inkräktarna, hvilkas plikt att omvända dem förlänade rätt
att behärska dem. Sådan var den kristna kyrkas lära,
till hvilken de blefvo tvångsdöpta. Men tavasterna voro
ett styft folk, och det kostade både kristet och hedniskt
blod att omvända dem. Något längre fram 1 det svenska
samhällets utveckling sattes adliga herrar öfver dem att
böja deras nackar under civilisationsoket. Och det gick
så småningom. Deras bröder i "Finland" och Satakunta
synas redan tidigare och med mindre motstånd ha böjt sig
under korset, som från biskopskyrkan invid Auraån sträckte
sig ut öfver allt större områden i "Österland", tills "Oster-
lands" stift ändtligen vid de norra älfvarna mötte Upsala-
stiftets gräns. |
Biskopskyrkan vid Aura, hvars nuvarande plats är i
staden Åbo, hade väl en svensk borg i sin närhet, vid
åmynnet, men denna var i början ej stark nog att försvara
den romerska kristendomen från anfall af dess grekiska
rival. Från Konstantinopel hade det skandinaviska "gårda-
riket" bland slaver och finnar blifvit kristnat, samtidigt
med att Rom fått de skandinaviska moderlanden nnder sin
andliga lydnad, och när Roms missionärer med svärd och
dop kommo från Upsalastiftet till tavasterna, hade Konstan-
tinopel redan hunnit öfver Novgorod till novgorodernas
<hundsförvanter"" karelerna. Lika bittert som mot hednin-
gar, vände sig de båda kristna kyrkorna mot hvarandra.
De hedne" ryssar och kareler plundrade i Abo och i
Mälardalen med samma goda samvete som "de okristne”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
