Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Historia. Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIA. MEDELTIDEN. 9
Landet var, med undantag af sydvästligaste delen, mycket
glest befolkat, och allt som låg norr om de stora sjöarna
1 det inre, var en fullkomlig ödemark, endast tidtals be-
sökt af kustboarna för jakt och fiske eller handel med
lapparna, hvilka ännu kunde utsträcka sina vandringståg
ända ned till Tavastland. Endast vid utloppen af de fisk-
rika älfvarna voro små nybyggen. Å kuststräckan utmed
Kvarken och söder därom ned till Kumo-älfs utlopp, i skär-
gården kring Åbo samt på hela kusten af Finska viken från
Bjerno-å till Kymmene-älf var svensk befolkning, och sven-
ska var dessutom fogdarnas och domarnas språk; tava-
ster och kareler fingo hjälpa sig med tolkar. Kyrkan
nyttjade latin, men både kyrkans och statens tjänare lärde
sig väl stundom landets språk, och många af dessa voro
infödda i finsk bygd. Kloster anlades i både städer och
på landet, skolor funnos i Åbo och Viborg, kyrkornas
antal steg långsamt och kyrkosocknarna voro ofantligt
vidsträckta. En dylik socken, emellan tavasternas och
karelernas bygd, med sin kyrka invid Saimavattnens västra
strand, hette Savolahti, och häraf bildades längre fram ett
nytt landskapsnamn, Havolaks.
Både kyrkan och staten räknade en ordnad skatt-
läggning som hufvudändamål, jämte införandet af kyrklig
och världslig ordning. Biskopen understöddes af lands-
prostar, kyrkoherdar och kapellaner, lagmannen af under-
lagmän, häradshöfdingar och lagläsare, slottsherrarna af
fogdar, länsmän och bolmän. Beskattningen utgick all-
männast efter antalet åkerbruksredskap, krokar, och i
den mindre odlade bygden efter bostäder, rökar, skat-
ten erlades i jordbrukets, jaktens och fiskets alster. Abo
och Viborgs slottsherrar hade de vidsträcktaste länen,
därnäst herrarna på ’Tavastehus’, Raseborgs, Kastelholms
och Korsholms slott, allra sist tillkom Nyslott i Saima.
Dessa slottsherrar tillhörde under de svenska inbördes-
fäjderna och unionsstriderna ej sällan olika partier,
hvadan inbördes strider stundom delade äfven de finska
landskapen. Då de finska bönderna härunder grepo till
vapen, var det förhoppning om mildring i skatt eller åt-
minstone om straff öfver förtryckande fogdar, som ledde
dem, men hvilken herre, som än segrade, nog foro bön-
derna illa af striden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
