Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Historia. Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bots 7 nöt SNRA LASER or RE BONN RIE SKARS KOPIA Kan
FINLAND.
svenskarna drogo mot invånarna vid Neva och Ladoga.
Ett halft århundrade efter jarlen Birgers tåg till tavaster-
nas inland drog åter en "skeppshär” ut från Mälarbygden,
denna gång ända in i Ladoga, "och ville de hedne ej
längre skona". Midt emellan ryssars och karelers bygd
uppfördes vid Nevan ett fäste, som kallades Landskrona,
men det höll sig icke länge efter härens hemfärd. Likaså
förlorades snart fästet på karelstranden af Ladoga, Käkes-
holm. Men marsken ”Zyrgils eröfringar i Karelen och hans
vid Östersjöviken anlagda borg, Viborg, förblefvo under
svenskt välde och blefvo framtida utgångspunkter för detta
väldes fortsatta utsträckning öfver finska stammars bygder,
både norr-, öster- och söderut.
Vid ingången af 1300-talet var alltså med den svenska
kyrkan och staten införlifvad all bygd på den stora konti-
nenten österut, hvilken som helhet kallades Österland, och
detta efter strider med tavaster, kareler och deras bunds-
förvanter, novgoroderna. Med Novgorod gjordes 1323
ett fredsfördrag, hvarigenom karelernas land delades mellan
svensk och novgorodsk spira — mellan västerländsk och
österländsk civilisation. Till följd af osäkerhet om de
uppgifna gränsorternas läge ha somliga nya forskare velat
leda 1323 års gräns från Saimavattnen i nordvästlig rikt-
ning till Bottenhafvet, i stället för, som tidigare antagits,
norrut åt Ishafvet. Hvad än gränsdokumentet kan ha
afsett, säkert är att något novgorodskt välde i den finska
kontinentens norra obygd icke är känt, men väl novgo-
rodska handelsvägar där, och någon gång framstälda an-
språk, hvilka emellertid i senare fredslut mer än en gång
blifvit uppgifna.
Österland, hvartill den finska kontinentens norra del
länge icke räknades (den hörde till Norrbotten), var under
medeltiden den vanliga benämningen på detta svenska
lydland, som utgjorde ett enda biskopsstift och ända till
1435 ett enda lagmansdöme. Men emedan så väl bisko-
pen som lagmannen residerade i Åbo, Finlands hufvudstad,
var Finland det förnämsta af landskapsnamnen, och när
Osterlands lagsaga delades, benämdes båda delarna efter
Finland. "Norrfinne lagsaga" omfattade Finland norr om
Auraån, med dess skärgård, Satakunta, östra Norrbotten,
Åland; "Söderfinne lagsaga" omfattade Finland söder om
Aura, med dess skärgård, Nyland, Karelen och Tavastland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
