Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Historia. Karl XII—Gustaf IV Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIA. KARL XII—GUSTAF IV ADOLF. 15
att tigga, ödeshemmanens antal växte fruktansvärdt. Miss-
växt och nödår kommo till, pästen i deras spår. De kvar-
varande ämbetsmännen fingo ingen lön, något skulle de
lefva på — hvar taga det, om ej hos den utarmade all-
mogen. Fogdar, officerare, soldater togo för sig hvad de
kommo öfver, lag och rätt hade inga armar.
1713 kom czaren själf till landet. Helsingfors brände
han, i Åbo fann han blott tomma husen. TI februari 1714
stod sista fältslaget mellan ryska trupper under furst
Galitzin och finska under K. G. Armfelt, vid Kyroälf.
När Armfelt i Nykarleby samlat sin slagna här, tröstade
han den med att "fienden fått känna rigueuren af brafva
soldater". Tappert hade de kämpat mot öfvermakten.
Men fienden hämnades med vilda härjningar. Armfelts
trupp, å nyo förstärkt till 6,000 man, fick befallning att
gå öfver till Sverge. Och nu sattes Finland under rysk
förvaltning. Denna häjdade föga soldaternas illgärningar
mot befolkningen. Många tusen bortsläpades och såldes
af sina "herrar". Ännu 1726 uppgafs att 1,000 finnar
voro slafvar i Ispahan, Persiens hufvudstad. Ej under-
ligt, att så många som kunde, flydde till Sverige. Hela
Aland utrymdes. En "flyktingskommission i Stockholm
fick göra sitt bästa att hjälpa de hemlösa, men föga räckte
hjälpen till för så många. När ändtligen "hjältekonungen"”
stupat och fred efterträdde "stora ofreden", var Finlands
odling och folkmängd ytterligt nedsatt. Träd växte, på
många åkrar, flera städer voro fullständigt öde. I Abo
län voro 1,157 ödeshemman och 4,000 utfattiga, Aland
var utrymt, i Nylands och Tavastehus län låg en tredje-
del af alla hemman öde, i Kymmenegårds och Nyslotts
län 1,500, i Österbotten nära 2,000. Hur det stod till i
Viborgs län fick man ej se, ty största delen af detta län
återlämnades icke i fredsslutet (1721), lika litet som de
öfriga ödelagda provinserna hinsides Östersjön.
Men nu hade också den obegränsade konungamakten
gjort sig omöjlig. Riksdagen hade fyrtio år förut tagit
sin tillflykt till denna makt som hjälpare mot adelsväldet
och rådet. Nu ville riksdagen själf öfvertaga makten,
med det adeliga rådet som riksdagens fullmäktige och konun-
gen som exekutor af riksdagens vilja. Men riksdagens
välde var ett byråkratiskt välde, som lika litet som de
båda andra skydde att sätta sig öfver lagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
