Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Historia. Finland »upphöjt bland nationernas antal»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resetest
js
SEE Rare PRIEST RSS
NERE VER
FSA 0 SE
MRS EAT. sj OR
ORON FR SOVER ÄRE SG
ER ERE SENARE
FENNRR NARE rd
va jd RE ve SS
MEANS JS5 a hd ing MS Oh SNRA ANAR Ta a
SES SFAI otro DEAN sorg 5 POR screen. FARepr ts AG -
ESSEN ika rr AV tsERDHSRAOTN oda Å
TSAAAE ma a se? SO: BARR Näe BE a Färna oral ce Sn np a Vt NY Önos Bra Nr AR nr -
” SMP NAN SARA ue Ör ERE, Et BRN ör br dj BR be ber NE te ÅRA ÄRAS
SERA of MT MER KOR ever vt FTLDES KART L RR YEN LSE SSR
24 FINLAND.
rubeln antogs som gällande mynt och en bestämd kurs
3 svenskt mynt faststäldes. En "nationell växel- och
lånebank" i förening med en diskontinrättning bestämdes
— men utfördes 1811 som en af ständerna oberoende
inrättning, i saknad af all metallisk valuta och därför
utan inflytande på landets myntväsen. Reglemente för
regeringskonseljen utarbetades af Mathias Calonius, förut
medlem af den 1789—1809 på korta förordnanden till-
satta Högsta domstolen, hvilken, jämte "Rikets allmänna
ärenders beredning", vardt hans förebild för den finska
rådkammaren. Denna fördelades i justitie- och ekonomi-
departement, med generalguvernören till ordförande. Med-
lemmar skulle utses på tre år i sänder och bibehålla förut
innehafvande tjänster. En prokurator (justitiekanslär) bi-
ordnades konseljen. Kejsaren öfverlämnade jämväl åt stän-
derna att utse konseljledamöter, och den 18 augusti 1809
både sanktionerade han reglementet och befullmäktigade
fjorton valde konseljmedlemmar. Konseljen fick 1816, i
likhet med den ryska, titeln senat. — Ståndens enskilda
och allmänna petitioner rörde nästan uteslutande krigs-
skadeersättningar och tillförsäkrande af understöd åt åter-
stoden af Finlands här. I farhåga för ryskt administra:
tionsspråk, trots upphöjelsen bland nationernas antal,
petitionerade bönder och präster "om rättighet att allt
framgent, i alla, äfven till högsta ort gående publika akter,
suppliker och rättegångsmål, få begagna det förut brukliga
svenska språket".
Det var icke med förtjusning, "själfständigheten under
rysk öfverhöghet" grundades i Borgå, det var med resig-
nation, och många kunde icke ens resignera sig. I syn-
nerhet officerare föredrogo ganska talrikt en svag utkomst
i Sverge framför återgående till «gina gamla förmåner”,
enligt kejserliga manifestet af 1810. Däremot såg man
finska adelsmän, missnöjda med utvecklingen i Sverge,
i Finland återuppsöka "den gustavianska andan". Den
förnämste af dessa var G. M. Armfelt, hvars uppmaning
kejsar Alexander följde, då han, för att ytterligare stärka
Finlands solidaritet med Ryssland under farhågan för
Sverges anslutning till Napoleons förutsedda härnadståg,
i slutet af 1811 med Storfurstendömet Finland införlifvade
icke blott den under svenska väldet dithörande del, som
1721 och 1743 blifvit införlifvad med Ryssland, utan
äfven Keksholms län, hvilket under svenska tiden icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
