Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Historia. Finlands konstitutionella mansålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inkomstbevillning åtogo sig ständerna på viss tid, men fingo
ej yttra sig om statsvärkets ställning; efter förnyade strider
härom mellan talmän och ståndsmedlemmar vardt slutligen
granskningen af budgeten fri (1882), hvarefter statskassan
befanns kunna umbära särskild inkomstbevillning (1888).
De goda förhoppningarna om ny regeringsform, förbättrad
organisation af styrelsevärk, af högsta domstolen och af
landtdagen blefvo endast förvärkligade i fråga om
landtdagsordningen, hvilken 1867 utfärdades; landtdagarna blefvo
därefter periodiska, med 3—5 års mellanrum, de väljande
stånden, i synnerhet borgarståndet, blefvo utvidgade, och
valbarheten frigjord från lokala inskränkningar. Finland
fick eget mynt och guldmyntfot, ständerna fingo tillsyn öfver
Finlands bank. Ny kyrkolag antogs (1869), hvarefter
Finland fått ett kyrkomöte i likhet med det svenska;
skolan reorganiserades, så väl den högre som den lägre,
skildes ifrån kyrkan och fick egen öfverstyrelse.
Kommunalförfattningar antogos för stad och landsbygd;
värnepliktslag antogs (1878), hvarefter de 1809 faststälda
vakansafgifter för rote- och rusthåll afskaffats (1885). Ett
järnvägsnät om hundratals mil växte ut öfver landet, kanaler
lättade samfärdseln mellan sjölederna. En hel följd af
nya lagar utarbetades och utfärdades, hvarvid Sveriges
lagstiftningsarbete och erfarenhet i rikt mått kunnat
tillgodogöras.
Men allt öfverröstades af språkstriden, så väl inom
tidningsprässen som vid landtdagsarbetet. Ställningen till
språkfrågan påvärkade ställningen till hvarje annan stor
eller liten fråga, i samhälle, i kommun. Finskans ej ens
af “svekomanerna“ förnekade rätt att förmedla de
finsktalandes uppfostran och beröring med domstolar och
ämbetsvärk genomfördes visserligen efter hand som språket
nått erforderlig stadga och utveckling, men kampen
fortgick icke dess mindre med stigande hetta. Det svenska
elementet i den “finska nationen“ behandlades af (de
merändels svenske) finskhetsifrarne som skadligt för Finland,
som främmande o. s. v., den svenska kulturen i Finland
som utdöende. Ordstriden brakte det liberala, moderata
partiet nästan till upplösning, allt gick upp i “fennomani“
och “svekomani“. Då kom “första varningsgraden“.
Finlands statsrätt hade blifvit utvecklad och bearbetad
i värk afsedda för Finland, Ryssland och Europa. De
anspråk på finsk statsfrihet i förening med ryska kronan, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
