Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sjuttionde födelsedagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jagade tapptals dit snöflingorna, skakade gårdens
Träd och de hoppande skatornas spår bortblåste på ladan.
Hjelp oss Gud! Hvad det stormar, hvad snön uppstapplas i högar!
Sade hon sakta för sig och runkade ängslig sitt hufvud.
Stackars resande folk! Hvem kör väl sin hund i ett sådant
Väder på dörr’n. Dock kommer min son. Det känns i mitt hjerta
Slå så besynnerligt. Se, huru katten, på foten af bordet,
Slickar sin tasse och kammar sitt skägg och borstar sin nacke,
Det betyder ju främmand’ i alla förnuftigas tanke.
Sade, och tog fram kopparna, ställde dem sakta i ordning,
Fyllde i sockerdosan och dref bort flugor, som gubbens
Flitiga smälla bespart till vintersällskap, och nedtog
Sjöskumspiporna båda, så väl den silfverbeslagna,
Skänkt af hans son, som den andra, hvarmed han dagligen rökte.
Skakande, hällde hon se’n kardusen öfver en tallrick.
Nu till stugan bredvid hon varsamt öppnade dörren,
Vinkade fram Susanna ifrån sin surrande spolrock,
Talte med nedstämd röst och bad henne skynda till vedbo’n.
Tag en börda och bär hit in; men sakta på golfvet
Lägg den, hör du, mitt barn, att ej du väcker den gamle.
Krafsa ur ugnen se’n ett par, tre kol, och i spiseln
Blås upp eld till en brasa. Du vet, huru farsgubben klagar
Ständigt om köld och midt om sommaren sitter i solsken.
Äfven de unga, som komma från resan, beböfva ett varmt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
