- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Första bandet /
209

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den sjuttionde födelsedagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pigan hemtade ved och blåste på kolen, med kindren
Pösande, hostade se’n och gret och trätte på veden,
Tills den ändtligt blef tänd. Nu brann den med sprakande låga
Hastigt till glöd, och vid glöden satte sig gumman beskäftigt
Ner, för att bränna sitt kaffe. Hon rörde om bönorna flitigt.
Knastrande brynte de sig och svettades olja och vällukt.
Derpå lyfte hon ner ur en skrubb den behändiga qvarnen,
Skakade bönor deri och satte den knäna emellan,
Höll med sin venstra hand den fast och mol med den högra,
Plockade upp ur sin famn hvar böna, som hoppat ur tratten,
Drog se’n lådan derut och strödde på papper det malna,
Snodde om vefven igen, men stannade, medan hon talte:
«Spring, Susanna, och tag en bit af den mögliga limpan,
Locka i lidret Burdus och stäng den vaksamme in der,
Att hans skällande ej, när de komma, må väcka den gamle.
Hör se’n efter, om Matts re’n gått att hemta ur sumpen
Gäddorna. Vänta! Förut skall han vedträn klyfva så många,
Säg honom det, att vi kunna vår gås väl bryna på spetten,
Klif på dufslaget se’n, och se, om släden ej kommer.»

Pigan med brödet gick, och, på knät sig klappande, listigt
Lockade in Burdus och lät den skrapa och gnälla,
Vadade sedan i drifvan till Matts, som i stallet med ifver
Hackelse skar, ty han frös. Och se’n hon sagt hvad hon skulle,
Klef hon på dufslaget upp och pustade, ref sig i händren,
Stack dem inunder sitt förkl’e och slog sig på axlarne korsvis;
Men nu såg hon i molnet af flygande snön, huru släden
Slingrade ut för backen vid byn mod klingande bjellror.
Hoppande ner från stegen, hon sprang att berätta åt matmor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/1/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free