- Project Runeberg -  Frans Michaël Franzéns samlade dikter / Första bandet /
269

(1867-1869) Author: Frans Michael Franzén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuset och vattnet, eller geniets ursprung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Strålar så rena och dem sänder så klara igen:
Himmelska tankar likt, som inges helgade hjertan,
Der de i bön och sång åter till himmelen gå.
Skön är i molnets flor den daggiga stjernan, som ensam
Blickar i dalen ner, tröstande sorgen der bor.
Skön är dagen, som efter en regnskur klarnande helsar
Från en välsignande Gud jorden, som gråter af fröjd.
Äfven vintern är skön; ty se hur ljuset i vattnet
Stelnar in och beströr fälten med liljor ur skyn!
Mer än konungars krona är trädens rik på demanter;
Mer än det segrande svärd blänker den stannade ån.
Gladare far han om våren likväl; och den undrande stranden
Skådar de bilder han bär, vexlande skönt, i sin famn;
Lik den vise, som ej försmår en blomma i stoftet,
Fast en oändlig verld speglar sig djupt i hans själ.
Såsom Nympher i bad, så leka i droppar af vatten
Ljusets strålar och klä’ ringaste gräs till en brud.
Se i templet den brud der träder fram och de sänkta
Ögonen lyfter och nu sjelfva den älskade vän
Glömmer i Guds åsyn. O! se hur henne förklara
Tårarne; se, genom dem ögonen stråla åt skyn!

Ej det jordiska blott af det himmelska, vattnet af ljuset,
Får sin skönhet och glans; nej, det Gudomliga sjelft
Tar en dödlig gestalt för att röra oss; ljuset i vattnet
Sveper sig in, för att ljuft smyga sig fram till vår syn.
Ej på fästet är månen så skön, som dess bild är i källan,
Der af en himmelsk dag skiner det nattliga djup.
Skönast är solen sjelf och störst i de dödligas ögon,
När hon i hafvets famn sjunker igen med en kyss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/1/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free