Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidens filosofi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Och känner pligtens kraf och vill att rätt blott sker:
Dess mer en blick på mig och mcn’skorna mig kränker.
Dess mera saknar jag det lugn som Dygden ger.
Och ägde jag det än, men ryckt från hem och vänner,
Döms, fj ettras, säljs till slaf: månn’ jag ej klaga bör?
Så länge i min kropp jag mig med sinnen känner,
Månn’ mer än samvetsfrid ej till min trefnad hör?
Må hända att natur och lycka sig förena
Att ge mig allt som njuts med känsla och förnuft:
Ser jag ej rundt om mig en mängd, som de förmena
Ack! sjelfva dagens ljus och himlens fria luft?
Låt Stoikern och, hvad mer, Epicurén förklara
Den vise säll ännu i koppartjurens glöd!
De leka blott med ord. Kan det en sällhet vara,
Är icke det en dygd, att bära sorg och nöd? -
«Dock utan dygd, min vän, din sällhet vore ingen
I sjelfva lyckans famn, bland nöjen utan tal». -
Ja, sällhet genom dygd: se der ett mål för tingen!
Men visa mig dess väg bland lifvets brott och qval? -
«I himlen du det når!» -
EX HÖST IFRÅN FRANKllIKE.
I himlen, under jorden!
När vaknade en död och sade hvad han rönt!
Hvad? för att salig bli, när jag en svamp är vorden,
Jag skall försaka nu allt tjusande och skönt?
Natt! tomhet! tystnad! död! Se der oändligheten,
Dit du din stolta flygt, förmätne ande, styr.
Likt fjäriln på ett haf, du fladdrar, blindt förveten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
