Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulisten och landtpresten 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
Ar det ett brott mot henne sjelf, så väl
Som den, hon både våldför och bestjäl.
Theologin dock värre sig försyndar,
Som, med sitt himlaljus ej nöjd, sig skyndar,
Så snart en ny filosofi är kläckt,
Att efter modet byta om sin drägt.
Ja, att en fåfäng verldsbeundran vinna,
Förändrar hon, lik en beliagsjuk qvinna,
Som blir betagen af en dagens sprätt,
Ej blott sitt skick, men ock sitt tänkesätt.
RABULISTEN.
Hon skulle då, orthodoxin till ära,
Beständigt samma slitna klädnad bära?
LANDTPRESTEX.
Må hon en ny ta’ ann, blott den är gjord
För henne, af den ull, som är Guds ord.
Naturens vetenskap sitt värde spiller,
Då hon försummar rön och aktar griller.
Så den, hvars grund är uppenbarelsen,
Far vill, så snart hon viker af från den.
RABULISTEN.
Det yttre sinnet forskar ut naturen;
Men religionen, ofvan henne buren,
Uppfordrar tankens flygt.
LANDTPllESTEN.
Ja, i deri sfer,
Som trons och kärlekens och hoppets är.
Spekulationen föra må sin fackla
Längst ut på djupet, hur hon än må vackla.
Men stanne inom templets helga gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
