Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bihang till Rabulisten och landtprestten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniskan eller djuren eller växterna eller ett solsystem eller någonting,
som är det första i verlden, annorlunda än Moses gör det genom ett
allsmäktigt «varde!»
B. Du liar tappat bort den egentliga frågan, hvilken som var den
förste rationalisten?
A. Det är till deri jag nu vill komma. Du bestrider ju icke det
bibliska begreppet om de första menniskorna i det hänseendet, att de
ur Skaparens hand gingo oskyldiga oeh rena?
B. Nej, ty motsatsen vore icke förenlig med idéen om Gud, ej
heller med begreppet om menniskan, såsom sjelf ansvarig för det onda
hos sig.
A. Följaktligen påstår du icke, såsom en del äldre förnekare af
den Mosaiska berättelsens historiska sanning, att de första menniskorna
varit i det djuriska tillstånd, hvari man finner de råaste vildar, som
äta upp hvarandra?
B. Tvärtom föreställer jag mig, att menniskan ursprungligen varit,
hvad hon såsom menniska skulle vara, i enlighet med deima grundsats
af Wegscheider: »Såsom alla andra lefvande varelser äro begåfvade med
krafter, genom hvilka de kunna uppnå sin naturs ändamål; så har utan
tvifvel menniskan i sitt förnuft, genom hvilket allena hon har företräde
för de öfriga, fått förmågan att förstå och iakttaga, hvad till hennes
bestämmelse hör, nämligen uppfyllelse af pligter och utöfning af religion
eller en moralisk och religiös lefnad.» Hvad annat än denna förmåga
kan det vara, som Skriften menar med det Guds beläte, hvartill menni-
skan var skapad?
A. Godt! Låtom oss nu till denna grundsats tillägga den, du förut
anfört såsom sjelfva kärnan af rationalismen. Enligt den borde ju men-
niskan, såsom en förnuftig varelse, icke erkänna någon högre auktoritet
än förnuftets, således icke en gång Guds. Icke heller behöfver hon lyda
något bud, icke ens ett gudomligt, hvartill hon icke af en lag, som
hon sjelf ger sig genom sitt förnufts autonomi, känner sig bunden.
B. Alldeles. Men du förutsätter en orimlighet. Det är icke tänk-
bart, att Gud, som gifvit menniskan hennes förnuft, skulle af henne
fordra, att hon skall tro eller göra något, hvartill hennes förnuft icke
finner något giltigt skäl.
A. Sådant var likväl det budet till Adam och Eva, att de icke
skulle äta af Kunskapens träd. Icke kunde deras eget förnuft förbjuda
dem det, eller inse något skäl till Guds förbud deraf. Tvärtom borde
ju en frukt, som gaf kunskap om ondt och godt. synas dem den bästa
af alla. Det oaktadt satte de tro till Guds ord, såsom det synes af Evas
svar till ormen: «Gud hafver sagt o. s. v.»; och de lydde hans bud, tills
de af ormen förfördes. Hvad säger nu rationalismen derom? Måste den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
