Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ock hvars förtjenst åtminstone är den,
Att kvad den säger, käns som svenskt igen.
Det ar ej tiden blott, jag ville måla,
Men äfven ställen, som af minnen stråla,
Vid hvilkas möte utmed skogens bryn
Man häpen står, som vid en andesyn.
Bland dem är Wadstena, det verldsberömda,
Det fordom helga, nu till dårhus dömda.
Dess öde helgedom är ännu värd,
Ja, kanske mer än förr, en pelgrimsfärd.
Bes dit och se, bland lemningar som rasa,
Birgittas vålnad fly för den af Wasa.
Förgäfves lyss du i den mörka gång
På klockans maning upp till bön och sång:
Tre hundra år hon redan stilla tegat.
Men när du träder på den helga grund,
Der trötta knän, ifrån all jordens rund,
På altartrappans nötta marmor legat;
Skall mången sten med en prinsessas namn,
Som sökt från verldens stormar här en hamn,
Och främst Philipp as stoft ditt hjerta röra.
Dock stanna ej med en förnyad tår
Vid hennes öde, vid det djupa sår.
Som hon i grafven måste med sig föra.
Mer glada minnen bjuder Wasas slott,
Fast nu det står der som en fjellvägg blott
I öde storhet. Se, der vinden hviner
I tomma salen, hjeltens stämma ljöd,
Och agg och split och uppror tystna böd;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
