Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Och vid det fönstret, der mot månen skiner En öfrig
ruta, satt i bröllopsskrud Cathrina Stenbock, Gustafs
tredje brud, Och sina tårbestänkta ögon sänkte På
rosen i sin barm och mindes än Den Roos, som nyss
var hennes hjertas van. Dock denna drottning jag ej
måla tänkte: Hon var en stjerna för hans afton blott,
Då med den förra solen nedergått.
Hos svenska folket an i tacksamt minne Margreta
lefver, som en Esther nämnd, Af hvilkens förbön blef
till mildhet stämd Den stränge domarn i ett kungligt
sinne. Och Svante Sture, hennes förste vän, Ar med
sin dygd och med sitt öde än Ej utan tårar sedd bland
store fäder. Dock hvad på scenen, inom kort kanske,
Vi få med fasa och förtjusning se, Hur med sin son
ur grafvens natt han träder, En blodig vålnad, fram
vid Eriks thron, Ej till mitt ämne hör, ej till min
ton. Ett äfventyr ifrån hans kärleks unga, Romantiskt
sköna år jag ärnar sjunga, Förent med minnen från det
tidehvarf, Då upplyst frihet blef de svenskas arf.
Du, af den samma stam, som Margareta, En telning,
fast du det ej låter veta Af annat än en själ, lik
hennes skön!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
