Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åt sångens början lånte du ditt öra:
Om dess fulländning nu du värdes höra,
Så är han, okänd, sjelf sin egen lön.
Likväl med skygd en af din sköld han ginge,
Hvem vet hur långt, om han den låna finge!
Ja, ända dit han stege upp, kanske,
Der lejonvakten står för kungasätet,
I det han lät dess lejonhufvud se.
Dock nej, hans anspråk är ej så förmätet,
Han vill ej lysa med det namn du bär:
Ditt tysta bifall nog för honom är.
Men han begär ditt råd. Hvar skall han ställa
Marg retas bild vid Gustafs sida, så,
Att begges skönhet, som den bör, må gälla?
Wadstena slott ej hade ännu då
Upprest sitt hufvud att beherrska staden,
Ej ställt sin fot att trotsa Vetterns våg.
Men se, Alvastra i dess grannskap låg.
Der nu den sköna, luftiga arkaden,
Allena vittne om dess höga prakt,
Vid Ombergs sida trotsar tidens makt,
Stod då ännu, bland bokarna i dalen,
Dess helgedom i all sin storhet qvar.
Högtidligt talte der om fordna da’r,
Ej klostret blott, men äfven kungasalen:
Så nämnd ifrån den tid, då Vettern såg
Med kungligt högmod ned på Målarns våg,
Såg Sverkers kungahus i skugga lemna
Det stolta Sala, stolt af Eriks ätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
