Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante Sture. Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ej heller kan man, hur man storas här», Fick hon
till svar, «så bred sig göra der.» «Hur bred jag är,
kan ingen mig befalla», Skrek hon igen, «att vika
från mitt rum. Här skall jag stå och se min kung, jag
äfven. Hvem gör mig smal? den vill jag se i näfven;
Och den i ögonen, som gör mig stum.»
Med händerna i sidan hon sig ställde, Och fast från
höger och från venster stött, Dock ingendera armens
vinkel fällde, Hvar knuff hon fick, blef af en större
mött.
«Ar jag ej hemma här och gift med jägarn,
Som öfver kungens djurgård håller vakt,
Och styr för allt som hör till kungens jagt?
En qväll satt grannen med min man vid bägarn
Och talte på att kungen aldrig kom
Och här bland sina hjortar såg sig om.
«De äro dock så vackra och så feta
Och värda att hans majestät dem ser», -
«0ch par tre skott i nåder åt dem ger»,
Sad’ Per; och grannen svarte: «du må veta,
Vi nabor önska här en duktig jagt,
Ty dessa högdjur, oss emellan sagdt,
Som andra höga, oss till skada frodas.
Det är dock värre som från Småland hörs,
Der sådant väsen af den Dacken görs
Med eld och svärd, och hela landet blodas,
För det man ej får fälla elg och hjort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
